Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionen organiserade forbund är en stat och att de enskilda
medlemmarna af forbundet likväl icke upphört att vara
stater. Slika oförenliga motsägelser måste väl tydligen
bevisa detta påståendes ohållbarhet och tillika det haltlosa i
detta forbundsstatsbegrepp, för hvilket det ligger till grund
eller hvaraf det utgör en tillämpning *).
76. Jag vågar antaga, att framställningen af
konstitutionens stadganden ådagalagt, att de enskilda staterna i
Nordamerika icke genom konstitutionens ratificerande
upphörde att vara stater. Att de voro det derforinnan, d. ä.
efter oafhängighetsförklaringen och under konfederationens
tid, har mig veterligen aldrig blifvit bestridt. Den
nyare förbund sstats teorien frånkänner dem icke heller denna
egenskap, om den ock vill yrka, att de bortgifvit en del
af sin suveränitet åt forbundsstaten. Det torde således
icke erfordras, att här uppehålla sig med vidare bevis, att
så är fallet. Bevis kunde bland annat hemtas deraf, att
dessa staters författningar äro verkliga statsförfattningar.
Det blefve dock för långt, att här referera dessa. Jag må
endast framhålla, att staterna stiftat sina författningar och
ändrat dem oberoende af någon yttre, utanför staten
stående makt. De hafva i denna den högsta statsuppgift
förfarit fullständigt suveränt, utan att ens förbundsmakten
haffc att derpå utöfva något inflytande.
77. Vid sådant förhållande, det är, då enhvar af de
förbundna staterna är stat, borde det väl endast behöfvas i)
i) I Max Seydels nyssanförda afhandling i Tubinger tidskriften är
förbundsstatsbegreppet med mycken skärpa kriticeradt och forkastadt.
Jag har med fägnad funnit hans uppfattning i hufvudsakliga delar
öf-verensstämma med min och får särskildt hänvisa till utläggningen pp.
195—206 af a. afh. Då undersökningens gång hos honom är en annan,
än här, erbjuder sig dock foga anledning att genom enskilda citater
framhålla, i hvilka delar jag öfverensstämmer med och hvari jag skiljer
mig från honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>