Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
ofta inåste ut i fria luften för att söka lindring i den ljufva
plågan.
Den första och käraste bild, som — jag vet icke
hvarför — inställer sig, är minnet af en novembermorgon, då
jag gjorde min första resa till norden. Ännu står denna
morgon för mig, som den varit i dag. Jag for i gryningen
från en gästgifvaregård i Skåne, icke långt från
Kristianstad, just i den trakt, där det jämna landet börjar höja sig
mot Göinge härads trefliga kullar och höjder. Midt under
min färd gick solen upp. En sådan eldmorgon hade jag
under hela mitt lif ännu icke sett. Vädret var klart och
lugnt, alla ängar och träd voro täckta af rimfrost, och den
uppstigande solen blickade än här, än där fram mellan
kullar och buskar för att åter försvinna; men ett obeskrifligt
sken låg öfver de höga bokskogarna, och himmelen hade en
rosenglans, sådan jag ville gifva åt paradisets vår, om jag
skulle beskrifva den. Ännu i dag är det för mig klart, att
jag först då lärde känna det nordiska ljuset.
Den andra bilden är från Stockholms vinteraftnar och
från promenaderna på Mälaren. Då jag bodde i Stockholm,
var det mitt vanliga nöje att mot solens nedgång lämna
min kammare på Norrmalm och på den frusna Mälaren
vandra västerut mot aftonglansen, bortåt det täcka
Marieberg. Jag vill blott nämna, att bela himlataket, från
hvalf-vets högsta punkt ända dit, där det vidrörde skogarnas och
bergens krön, var glödande rödt som en upphettad, ofantlig
ugn. Huru sjöarna med sin spegelis och sin snö, och huru
bergstopparna och de gröna furuskogarna glänste och
spelade i den brokigaste mångfald af dagrar och färger, i den
män aftonskenet öfvergick till skymning, förmår jag icke
beskrifva; men hos mig står det outplånligt måladt.
Den tredje bilden är sommaraftnarna och
sommarnätterna på det sköna Edeby1. Äfven ur dess stjärnor och
drömmar och ur dina vågor, leende Mälare, som jag så ofta
med spända segel öfverför, blixtra ännu längtans glada och
1 I I re|gan") socken i Södermanland.
En bot om Srtrige.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
