- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Förra delen. Land och Folk /
31

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

Hvad är meningen? Jo, tallkotten blifver bans nödbröd på
vintern, ty om — något, som ibland händer — snö kommer på
våt mark och det därpå töar, blifver af snön ett mos, och om då
frost inträffar, är det is öfver bela marken, och de stackars
små mössen äro utan mat. De knoga och arbeta på isen,
men den är hård och tjock, kottar och gräs äro oåtkomliga.
Då söka de små djuren den gamla furan, och där sitter kott
vid kott i den gnagda rännan, fri från is och innehållande
goda och närande frön, och lifvet är för en tid räddadt.

Men hvad är du för en tumslång guling, som ser ut
som ett upp- och nedvändt U, med fötter i båda ändar?
Jo, en mask. Han reser sig upp, kastar sig framåt, flyttar
andra änden till den första och kommer så rätt raskt
utefter den gamla liggande trädstammen. Hvad kan han hafva
för bestyr här? Ah, bor du i den stora mjuka svampen där
framme? Men tyst, där ljuder ett knappt märkbart »si, si!»
Strax blir gulingen orörlig uti sin U-form. Håll dig nu
stilla, lilla guling! Men hvad hjälper det? Du har din buse.
Det är »Tummeliten»; ban kommer lätt hoppande utefter
den gamla stammen med sin lilla rörliga stjärt rätt i vädret.
Du ser nog hans små pigga ögon, och o ve, nu ser han dig,
guling, och med ett hopp och ett par halfva vingslag är du
försvunnen i Tummelitens lilla uppspärrade mun.
Tummeliten är viss om, att du har bröder, släkt och vänner, därför
hoppar han framåt stammen, flyger små bitar, sätter sig och
spejar åt alla sidor. Nu är ban vid det gamla trädets topp;
akta dig, Tummeliten, hoppa ej upp på de höga kvistarna!
Jo, nu är du där! Ja, där kom ban, snabb som tanken,
den gemena höken; stackars lilla Tummeliten, du hann ej
ens uppgifva ditt sista lilla svaga »si, si», allt var borta inom
en sekund! Huj! Där kom en varm liten vindpust och med
den en obehaglig, vämjelig lukt; den verkar oroande. Var
uppmärksam, var tyst och bruka dina sinnen! Ah, där ett
litet, belt litet rassel, och en svag rörelse märkes mellan de
små ljungkvistarna och de glesa grässtråna, just nära de
små mössens väg. Håll nu ögonen där! Ja, se där
glimmar något. Möjligen spritter du till, ty där ligger han,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/1/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free