Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
tager sin början, går det raskare, ocb man är därför snart
nere bland tallar ocb granar, då de sista solstrålarna belysa
deras toppar. Ännu en stund, och man är nere vid älfven,
och här ser man, huru på dess yta den ena timmerstocken
i rask följd dansar fram efter den andra. Uppe vid forsen
synas människor röra sig om hvarandra, och bredvid dem
stiger röken upp från en stockeld mellan furornas och
granarnas stammar. Här äro således timmerflottarne i full
verksamhet!
När man kommer närmare, hör man deras rop och
dånet af yxor. Timret har bundit sig fast ute i forshufvudet,
ocb man håller nu på att taga det loss igen. Den ena
stocken har lagt sig öfver den andra, ocb det hela företer en
oordnad massa, som tornar sig högt upp. Ute på, denna
timmerhög springa oförvägna karlar kring på de af isvattnet
öfverspolade spirorna och hojta af alla krafter, under det
de söka efter själfva bandet, som kommit allt att stanna.
Nu tyckas de hafva funnit det; yxorna arbeta inne i
timmerhögen, ocb flisorna dansa åt alla sidor. Plötsligt höres ett
rop, åtföljdt af ett burra, som väcker det sofvande ekot
mellan fjällväggarna. Timmerklungan börjar sakta röra sig
framåt, och med ett brak bär det därefter af med
alltsamman; den ena stocken brytes efter den andra, som de
vore rör, ocb allt störtar ned utför forsen för att därpå
lugnt segla vidare på sin färd ned till hafvet — en färd,
som tager månader i anspråk, ocb under hvilken samma
scen, som den man nyss var vittne till, gång på gång
upprepas. En del af manskapet följer med timret ned utefter
älfven, under det andra vandra uppåt. Endast några få
blifva kvar, och de slå sig ned vid elden, som snart brinner
med klar låga, sedan de friskat upp den med nytt bränsle.
Men kvällen närmar sig alltmer. Solen har för länge
sedan försvunnit, men ännu dröjer hennes ljus öfver
fjälltopparna, hvilka tyckas glöda i den varma färgton, som
hvilar öfver dem. Nere i dalbottnen börjar det redan
skymma, men ej som under höstens mörka täcke utan
under vårkvällens lätta slöja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
