- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Förra delen. Land och Folk /
39

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

Man vandrar sakta fram långs älfbrinken. Den oroliga
älfven synes icke hängifvit sig åt någon hvila; hennes brus
har likväl aftagit i nattkylan, och man hör endast ett svagt
sorlande ljud, ackompanjerande isstyckenas klingande, då de
stöta mot strandens stenar. Fågelsången har slutat, och
tystnaden stores inne i skogen endast af morkullan och
trasten. Snart tystna äfven dessa ljud, och kring sig har
man endast den tysta vårnattens halfdager.

Man söker sig en torr fläck under en gammal gran
invid bäcken för att söka ro för några timmar, och bäckens
plaskande vaggar en småningom till sömn.

När man åter vaknar, hafva nattens skuggor redan
börjat skingra sig. Det kännes helt kyligt på den tidiga
morgonen, om man ens kan kalla det morgon, ty det är ännu
den tid af dygnet, då nattens skymning bör härska. Lifvet
har dock allaredan vaknat, och där synes redan en morkulla
sakta draga fram mellan grantopparna. Den lilla
gärdsmygen är i full verksamhet, och en och annan trast höjer
sin stämma i den tidiga timmen. Uppe i liden höres
orrarnas spel, och man kan snart urskilja, huru de löpa kring i
myren där uppe.

Så går en timme, och därpå ser man, huru snön uppe
i fjällen åter börjar skifta i rödt vid den uppgående solens
första ljusskimmer. Snart komma hennes första strålar, och
färgtonen där uppe blifver nu glänsande hvit, så att den
nästan bländar ögat. Allt lif har vaknat och hälsar med tusen
röster den unga vårdagen. Borta vid forsen äro flottarne
redan i rörelse, och röken från deras lägereld stiger åter i
lätta ringlar uppåt.

Solen stiger mer och mer, och snart tränga hennes
strålar ned i den trånga dalen och bada allt i sitt värmande
ljus. Åter sjunger älfven sin enformiga sång på vägen ned
till hafvet, som om äfven hon nu vaknat ur sin hvila. Det
bela bildar en tafla med fåtaliga färger; men den, som en
enda gång skådat denna tafla, skall aldrig förgäta henne.

O.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/1/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free