Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
är ymnig skog, öfverflödande på åtskilliga slags träd; här
torde ock vara rika berg; här äro älfvar, strömmar, stora
sjöar, de där gifva mångahanda slags fiskar; här äro ängar,
prydda med åtskilliga blomster och många för boskapen väl
smakande gräs; här äro fruktbara åkrar; här är stor
myckenhet af djur; här varda som oftast sedda oräkneliga
fågelskaror.» Allt vittnar om ett land, som skall kallas rikt,
när man lärt förstå dess tillgångars värde.
Dagen är solig och vädret lugnt; klockan låta vi vara
kring nio f. m. När vi komma fram till bodarna, se vi
flickorna, ifrigt sysselsatta med sömnad eller stickning, under
samspråk sitta på tröskeln till kokhusen, medan en af dem
står vid en stor, mellan några stenar inmurad gryta, under
hvilken eld är lagd. På vår hälsning svara de med ett
blygt god dag! Sedan vi språkat hit och dit med dem, få
vi, vare sig vi äro bekanta med dem eller icke, en spilkum
mjölk med grädde eller ost i. och ett mjölktråg med
kvarliggande grädde, hvari man lagt skurna ostskifvor. Detta
är en vanlig välplägnad för dem, som besöka fäbodar. Att
låta någon gå utan att »gifva honom något i munnen» skulle
aldrig falla dem in, så framt man ej vore en daglig gäst.
Känner den besökande någon af flickorna, slår det ej fel,
om de äro sysselsatta att bereda ost, att en af dem ur
ostgrytan tager en handfull ost, som lagt sig ofvanpå vasslan,
klämmer ur den mellan fingrarna och räcker ostbollen åt
den främmande. Numera undfägnas man äfven med kaffe
och skorpor. En uråldrig och god sed var, att hvar och en,
som i skogen letade efter bortkomna kreatur och besökte
en fäbodvall, skulle rikligen undfägnas, han månde nu vara
från byn eller ej.
Tiden skrider emellertid, och när det lider mot kvällen,
blifver det lif och rörelse på vallen. Dröja vallhjonen för
länge i skogen, kan man få höra pigorna locka korna, »koka».
Melodierna äro många och olika, men alla genomträngas af
ett rörande vemod, och de drillar, man får höra i skogen,
torde i flere hänseenden mäta sig ined dem, man lyssnar
till i konsertsalongen. Det lönar sig att gå ett stycke väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
