Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
dy, komma på skogsslåtter och dylikt. Midt på dagen pläga
korna lägga sig att hvila, och då bör gätaren räkna sin hjord
för att se, om något kreatur saknas. I synnerhet är det
tjurarna, som vålla en bekymmer, framför allt när man i skogen
råkar en främmande fähop. Flere gätare följas åt bela
dagarna, ehuru matmödrarna helst se, att hvar och en far
ensam för sig och lämnar korna största möjliga frihet.
Gossarne roa sig då på allehanda sätt, om de blott kunna
få sina kor att någon längre stund stanna på samma ställe.
Till den änden köra de dem uppför höjder for att trötta
ut dem, fälla med sina handyxor löfträd, då korna stanna
för att äta upp löfvet; vidare sätta de eld på myrstackar,
kådiga granar, kolarkojor, eller ock göra de upp båleldar,
omkring hvilka boskapen samlas för att genom röken blifva
befriade från myggor, flugor och andra snyltgäster, s. k. åt,
som äta d. v. s. plåga boskapen med sina bett. Den
ledighet, som vallhjonen härigenom vinna, använda de till sitt
nöje.
På långt afstånd meddela de sig med hvarandra genom
att blåsa i horn. Hafva de jämförelsevis trefligt vid vackert
väder, är det emellertid så mycket bistrare under kalla,
regniga och blåsiga dagar. Då är deras lott ej afundsvärd.
Deras tunna kläder lämna så godt som intet skydd. Vid
regnväder måste gätaren gå genomblöt från topp till tå,
från morgon till kväll, därtill ofta utsatt för genomträngande
blåst. Visserligen har ban vanligen med sig strykstickor
för att tända upp eld och värma sig; men mången gång
hafva äfven dessa blifvit genomblöta och trotsa hans ifriga
bemödanden att bereda sig en stunds värme. Under det
klena skyddet af ett större träd måste han då, skälfvande
af köld, förtära sin lilla matsäck utan att kunna beräkna
tiden efter annat än magens kraf. Vid klart väder förstår
han af solens ställning räkna sig till tiden, och det tämligen
noga. Efter skuggans längd räknar han ut, hur det lider.
Efter middagen anses nämligen skuggan blifva ett steg längre
för hvarje timme. Värre är det mulna dagar, men äfven
då är han ej alldeles rådlös. I brist på annan tidmätare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
