Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
och denna bleka, fattiga natur förälskar man sig i, sedan
väl en gång dess tragiska storhet gått upp för ögat.
Storlien bjuder i rikt mått på ett innerligt samlif med
en egendomlig och storartad natur, och hälsans och den
djupa ensamhetens tankar komma på en, medan man
bestiger dess fjäll och insuper dess vilda ödslighet, där blott
dvärgbjörken och fjällpilen, de höga bergens bebyggare,
trifvas, slingrande sig utefter marken, som ville de vid
modern jordens bröst söka skydd mot blåst och oväder.
Bergspanoramat blifver allt större, och efter de svenska fjällen
vidtaga de norska. Och detta berglandskap har, som sagdt,
sin helt och hållet egna skönhet. Det har intet af de
italienska och tyrolska bergstrakternas mjuka linjespel och
rytmiskt hopparade fjällkedjor och äfven föga af de schweiziska
alpernas fërvägna och fantastiska former — detta landskap
verkar genom sin tyngd, genom sin prägel af ödemark, sin
sorgmodiga samklang af grå berg och bruna myrmarker,
öfver hvilka molnen kasta svarta skuggor.
Men äfven detta karga, nakna landskap har sina
timmar af fest, då det öfver sitt armod gjuter
ljusförtrollningens bela oändlighet af glans och färger. Det är i
solnedgången; och medan solskifvan sjunker och himmelens
aftonskyar skimra med skiftande toner, förändra fjällen
hvart ögonblick utseende, frammanande för fantasien en
följd af minnen och drömmar ur fjärran. I synnerhet är
det Snasarnes tre stenpyramider, som ekläreras. De blifva
gula, som ökenberg af brännhet sand med tropiska, violetta
skuggor eller hvita som Engelska kanalens kalkklippor;
men praktfullast tindra de likväl, när ett purpurskimmer,
likt det mest glänsande schweiziska Alpenglühen, kläder
sluttningarna i en skrud af röda lågor. Och denna
aftonrodnadens ståt förtonar blott långsamt och dröjande, i
det den ljusa, norrländska natten tager vid, denna
underbara, ljusa natt, hvilkens klarhet först gör en lätt om sinnet,
men slutligen skrämmer en såsom alltför genomskinlig och
immateriell, ledande tanken på den slutliga förklaringen.
Öfver hela Storlien hvilar tystnaden tung och mäktig. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
