Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
nat helt och hållet fylla det. Detta beredvilliga erkännande
af de viktiga tjänster, som de haft lyckan att göra
fosterlandet, har likväl uppdrifvit den naturliga stolthet, som
ingen må förtänka dem att de känna, till ett stundom nog
högt uppskattande af egna förtjänster, så att de tycka sig
nästan hafva rätt att vid minsta anledning blifva bisprungna.
Och har så hos dem alstrats ett pockande högmod, som
ingalunda är prisvärdt och hvarvid de nära nog glömt
skillnaden mellan lån och gåfva.
Morakarlen är den, som i detta afseende gått längst.
Han är visserligen oftast stolt på ett vackert sätt, men ej
sällan högfärdig. Han yttrar en billig stolthet öfver sin
prost, sin kyrka — hon har koppartak! — sin dräkt,
särdeles kyrkrocken; likaledes berömmer han sin socken, ehuru
hon både är mindre fruktbar och ej heller just så vacker
— utom vid Siljan — samt anser sitt Moramål för det
ostridigt yppersta språket i Dalom. Och när jag sökte visa,
att Älfdalskarlarne tala ett i alla afseenden renare och
rikare mål, tillkännagaf den Morkall, som skjutsade mig från
Älfdalen, med en nästan hånlig axeldragning, sitt djupa
missnöje och sin ömkan öfver min enfald. Och när vi
kommo till rågången mellan de båda socknarna, hvilken jag
förut hade bedt honom visa mig, yttrade han: »Här går
Mora rå!» — och detta med en uppblåsthet i laterna, som
om det varit en ung fältherre, som pekat på ett nyss
underkufvadt land.
När det talas om missväxt och nöd i Dalarne, måste
man ihågkomma, att sådant där är något vida
allvarsammare än det, som på andra orter benämnes så. Det, som
dalkarlen kallar god äring eller ett godt år, gifver ändå
aldrig bröd åt hela befolkningen: rågbröd är en läckerhet,
som nästan ingen dalkarl får smaka inom sin ort, och när
en gumma vid sitt besök hos sin prostinna får en half
knäckekaka, nännes hon sällan för sin del taga något af
den, utan sönderbryter den i små delar och utdelar dessa
till barnen såsom karameller. Allmogens bästa bröd består
af ’/s korn-, ’/, hafre- och ’/s ärtmjöl, hvilket redan gifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
