Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
förlikningen var således sluten. Då det goda förståndet på
detta sätt blifvit bragt till väga, gick matrosen fram till
den gamle svensken, tog bans hand, skakade den trohjärtadt
och sade: »Stor tack skall du har: för nådigt straff, och
ännu en gång får jag högeligen bedja dig om förlåtelse och
att du icke är ond på mig. Nog har jag felat, det kan jag
ej neka för, efter hvad jag nu hör; men jag gjorde det icke
af något ondt hjärtelag.»
Med denna förklaring syntes Matts till freds, och de
skildes som vänner och väl förlikta efter att vänskapligt
hafva skakat hvarandras händer.
Strax därefter kom den tappade plånboken till
poliskammaren. Intet felade i henne. Det visade sig, att hon
blifvit tappad på gatan, innan ägaren begaf sig in i
hökarboden.
Under hela detta uppträde satt Buller på golfvet, spetsade
öronen och såg på Per, och Per stod och spetsade öronen
och såg på Matts, och Buller och Per voro båda lika tysta och
lika spända på sakens utgång. Det syntes, att de tre
vännerna hade färdats tillsammans så mycket i godt och i ondt
väder och delat sorger och fröjder så länge med hvarandra,
att ett särdeles innerligt och förtroligt förhållande därigenom
uppkommit emellan dem. Men Matts var dock oinskränkt
härskare öfver Per, och Per var oinskränkt härskare öfver
Buller. Detta var ögonskenligt; och lika ögonskenligt var
det, att med denna makt var förenad en oinskränkt tillit
och vördnad å den underordnades sida till den
öfverordnade, förmodligen grundad på lång erfarenhet om, att hvad
husbonden sade var godt och väl sagdt, och hvad husbonden
gjorde var godt och väl gjordt. Detta tycktes också nu vara
händelsen; ty då matrosen gick och Matts sände en vänlig
blick efter honom, gjorde först Per och sedan Buller det
samma.
Då saken således var afgjord till alla parternas
belåtenhet, berättade den gamle, att han hade kommit till
Kristiania för att sälja järnarbete, förnämligast spadjärn,
som han på en kälke dragit dit från sitt hem. För pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
