Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Vi hafva snart farit öfver Föret, den runda sjön, som
måhända gifvit det kringliggande Fyrisvall dess namn. Längst
till höger framstiger Danmarks kyrka, i hvilkens granntrakt
år 1161 en strid stod mellan Karl Sverkersson och danske
prinsen Magnus; danskarne lågo under, och för det tagna
krigsbytet säges kyrkan hafva blifvit byggd, hvaraf hennes
namn. Och mot horisonten afteckna sig nu Gamla Uppsala
kyrka, med sitt gråa, tornlösa tak, och kungshögarne
bredvid den. Centralhospitalet med sina flyglar synes på
vänster hand.
Uppsala domkyrka och slott träda nu fram, men
staden ligger ännu gömd i sina trädgårdar. Till höger hafva
vi Kungsängens vida slätt, smyckad af sina kungsängsliljor
eller damspels-tulpaner, såsom de äfven kallas för sina
färgskiftande rutor. Snart äro dessa sköna liljor borta; deras
blad vissna, och man söker förgäfves ett spår af deras
fägring, när sommaren kommit. Men alnsdjupt under den af
solhettan hopskrumpna jordytan sofva deras lökar sin
’sommarsömn, bidande på regntidens ankomst, då de åter med
förundransvärd kraft drifva sina blad och blommor. Ytterst
vid stranden går en gul rand af den frodiga kalflekan.
Skimrande ligger solskenet öfver det stora landskapet,
böljorna skvalpa och skumma efter propellern, och en ordentlig
ebb och flod brusar kring oss i den trånga fåran. Lärkan
drillar högt öfver våra hufvud, och från åsen höres då och
då taltrasten från furorna.
Men där uppe på åsen bör man stå och betrakta den
slätt, som här utbreder sina fruktbara tegar, mellan hvilka
den smala, i solen glimmande Fyris ligger som ett vattradt
band. Hvad man här ser, är en historisk bygd, det
egentliga sveafolkets stamland, medelpunkten för de gamla
folk-landen.
Efter C. J. Bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
