- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Förra delen. Land och Folk /
114

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

Från Östersjön in till Stockholm.

Få städer hafva en sådan belägenhet som Stockholm.
Naturen är här ett stort poem öfver urämnenas forna
strider ocb deras slutliga förening under grönskande holmars
frid och glittrande vattens lekar.

Den, som från hafvet far till Stockholm, har att genomgå
ett stort och omväxlande skådespel. Själfva fastlandet visar
sig icke med ens för den sjöresande. Gråa klippor med ett
vaggande skum kring sina nakna höfter tyckas hafva vadat
ut i hafvet för att stå ocb undra på honom; men de hafva
icke något, hvarmed de kunde bjuda honom välkommen,
icke ens en handfull mossa, ty denna, om hon någonsin
funnits, har sjön spolat bort. Ett par fyrbåkar stå bakom
dessa förposter och visa vägen. Snart infinna sig äfven
lefvande vägvisare, lotsarne. Genom en labyrint af öar,
bolmar och skär, öfver större fjärdar och genom sund,
mången gång så smala, att de med möda medgifva någon
genomfart, föra de fartyget in mot landet. Under hela
färden är det bara fattigdom och nakenhet, hvart man ser.
Ingen jord, ingen växtlighet- vid dessa holmars stränder,
endast nakna stenen. Klipporna stupa rakt ned i sjön. Inga
utstående hörn och kanter vid deras sidor, i hvilka matjord
kunde fästa sig; de äro afrundade och nötta, mångenstädes
nästan polerade af vattnet. På deras åsar växa några furor,
men små och utpinade af vindarna. För att kunna behålla
fotfäste och ej blifva bortförda af vindarna, hafva dessa
stackars träd måst använda den drygare delen af sin
växtkraft till rötter. Dessa krypa som ormar omkring på
graniten, och hvar denna har någon spricka eller skrefva,
skynda de dit för att gömma sig. Mellan trädrötterna har
litet matjord kommit att fastna. I den frodas mjölonris och
några enbuskar. Måsar flyga skriande’omkring, och i ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/1/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free