Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
smälter med en yppig och leende naturskönhet.
Mångenstädes i vår hufvudstad träffar man på verkligt sköna
land-skapstaflor mellan byggnadskonstens alster, och det är
måhända just denna sällsamma blandning, som gifver
Stockholm dess i så hög grad fängslande behag. Det kungliga
slottet utgör en passande medelpunkt i denna förtrollande
värld af brokiga, växlande, originella taflor. Öfverallt ser
man det, öfverallt gör det en oförliknelig verkan. Från vissa
sidor och på vissa afstånd betraktadt, framträder det så
skönt, att om den störste målare på fri hand och
endast med tillhjälp af en rik fantasi ville gifva oss en bild
af en verkligen kunglig del af en hufvudstad, skulle ban
näppeligen kunna frambringa något, som i rikare mått
uppfyllde alla möjliga villkor därför än denna. Hvad vi nu
sagt, gäller kanske allra mest om utsikten på större afstånd,
t. ex. från höjderna på Djurgården eller Östermalm. Men
det gäller äfven, om ock på ett annat sätt, om sådana
mindre afstånd, på hvilka man har slottet alldeles framför sig
som hufvudpunkt i ett slags teaterdekoration, som bildas af
den vackra och ståtliga Norrbro, af den täcka Strömparterren,
af palatsen kring Gustaf Adolfs torg och af den ett stycke
in i Mälaren täckt belägna lilla ön Strömsborg. Slottets rena
italienska stil har kanhända vid första anblicken något
utländskt, detta till och med i så hög grad, att man knappt
skulle anse detta landskap som ett riktigt nordiskt, så vida
det icke vore en öfver alla tvifvel höjd sak, att det verkligen
är så; men vi tro, att verkan däraf skulle vara långt
mindre storartad och fängslande med hvilken annan stil som
helst. Så som byggningen med sin sydländska karakter
framstår mellan öar och bergväggar af grå, ursvensk granit,
griper den åskådaren redan genom motsatsens trollmakt,
och om den också på ett sätt är en orimlighet, är den
likväl en orimlighet af sådant slag, som endast snillet
drömmer och som endast en mästarhand skapar.
Den norra sidan af slottet med den terrassformade stora
uppkörsvägen, Lejonbacken, och de vackra bronslejonen —
som efterträdt sina förgyllda likar framför den gamla Vasa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
