Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
I Riddarholmskyrkan.
Det dödens tempel är och minnets famn,
som öppnas här, när jordisk storhet brister,
här är en hamn för ett odödligt namn,
och mänskoafund här sitt välde mister.
Ej serafimersköldar på en mur,
ej gunstlingar af födsel och natur
gjort templet stort: dess skumma halfnatt tager
från Gustaf Adolfs sarkofag sin dager.
Dess skumma natt får dag af stilla ljus
från häfdens fackla, som belyser minnen;
från kalkad vägg hörs segerfanors sus
ännu för unga, fosterländska sinnen.
Här stormar han, som Wittstocks lager skar,
han, som vid Jankowitz vårt tordön var,
här hvila de med brutna fältherrstafvar,
och deras åskor domnat bort i grafvar.
Här, gosse, skall du gå med ödmjuk håg
och se, hvad Sveriges storhet fordom gällde;
mot klippan sorlar här en krossad våg
af härskartanken, kallad Baltiskt välde;
här susar än ett dystert ekosvall
af ärans flod, som bröts vid Fredrikshall,
och vemodsfull en sorgklädd sångmö kväder:
Det var titanisk kraft hos våra fäder.
Här skall du gå, men ej med drömmars sorg,
som har en dådlös tår i trånmatt öga,
och ej med flärd från dagens marknadstorg,
som aktar Sveriges stora minnen föga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
