Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
blir mjuk, blir varm, blir solröksblå
och tyckes andas liitt,
och allt sig speglar i din väg...
ej nägot skönare jag såg.
Och när vid stranden af din vik
din böljas längtan gör musik,
till dess den hvila får,
och skogen spelar sin koral
i fugor ifrån dal till dal,
och trasten därvid slår —
ack, af allt skönt mitt hjärta rört
ej något skönare jag hört.
Och så, du sjö, på hvilkens strand
jag lifvets första kransar band,
du täcka Mälarvåg,
hvarthelst jag än i världen går,
midt upp i söderns skönsta vår
till dig står dock all håg;
och gärna sjönge jag en gäng
invid din strand min sista sång.
O. Eneroth.
Eskilstuna.
Den resande må komma till Eskilstuna från hvilken sida
som helst, får han minst af allt intrycket af att nalkas en
minnenas stad. Eskilstuna lefver ej heller på sina minnen
och sin forntid; de skulle aldrig kunnat skaffa staden namn
af »Sveriges Sheffield». Denna hederstitel har kommit från
den i förhållande till stadens storlek vördnadsbjudande
mängden af de höga, mot himlen sig sträckande
skorstenarna, från det brusande lifvet inom fabrikerna, från de
tusen maskinerna, från folket med de för järnarbetaren ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
