Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•195
Kanalen fortsätter ett godt stycke, smal och utprickad
med löfruskor. Där vidgar sig nu Öfre Fryken, den vackraste
af de tre syskonen, och vi hafva knappt kommit ut på dess
fria yta, förrän ögat ovillkorligen stannar vid en toppig
bergsformation, en mil bort på vänster strand. Det är
Tossebergsklätten. Tosseberget är ståtligt i miniatyr. Icke
fullt 300 meter öfver Frykens yta är ju ingen fjällhöjd, men
dess uppstigande omedelbart ur sjön gör illusionen större.
Och det är pittoreskt, från detta håll sedt, med sin skarpt
vågiga kam och tallskogen, som klättrar i sicksack uppåt
toppen, och de många gula, grå och röda bondgårdarna,
hvilka ligga på jättens väldiga fot.
Där nere, just där skymten af ett hvitt vattenfall
glimmar fram mellan träden, synes ett prof på det Vermland,
som gått: Stöpafors’ f. d. bruk och herrgård. Nedruttnade
byggnader efter gammal järnhandtering, rosttärda hjul och
axlar, en stor hvit tvåvåningsbyggnad, hvilken får hålla sig
uppe på sina minnen, det är det nuvarande Stöpafors, åt
hvilket man beredt ett slags reträttplats genom att göra det
till gästgifvaregård. Och det finnes många liknande exempel
häromkring. De små järnmännens storhetstid är länge sedan
ute, här som i bergslagen.
Och där, ett stycke bortom Björkefors och litet i
skymundan, som om det blygdes att visa sig, höjer ett berg sin hjässa.
Det är alldeles naket. Knappast en buske lämnades vid
skogsskötlingen; allt togs. Inga frötallar, ingen igensåning.
Men ljungen äter sig fast på tusen punkter och väfver så
småningom sitt täta täcke öfver den forna skogsmarken, och
— man har en vacker ljungmark mer i Sverige.
Så passera vi den andra ön i Frykensjöarna med kurs
mot Lysviks brygga. Kyrkan framskymtar, hvit och ful, men
vackert belägen. Hela staplar af låga brädlådor stå
upp-trafvade på bryggan. Dessa lådor innehålla lingon, som
skola gå till Tyskland. Kanske få vi dem åter i form af
rödt vin; men de hafva dock dessförinnan dragit mången
sparslant till de fattiga stugorna i skogsbygden.
Allt vackrare blifver farleden. Passagerarne hafva undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
