Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•231
med de mjukaste linjer mot horisonten, allt så väl tecknad t
och färgrikt, som ett skönhetsälskande sinne kan önska sig.
I fonden söder ut ses det långsträckta Ålleberg med sin raka
ås och sina mjukt afskurna ändar. Trots sin nakenhet
gifver det åt landskapet en förtjusande lyftning, särskildt
då det glänser i aftonljuset och ligger höljdt i ett lätt flor
af soldimma. I nordost skjuter den präktiga Billingen fram.
Nere på slätten ligger utbredd den lilla staden Falköping
med sin kyrka i midten och sina små gröna trädgårdar.
Ser man längre bort mot synranden, åt höger och vänster,
finnes likväl ingen enformighet, intet tröttande i den stora
taflan, utan tvärtom en ständig omväxling. Med kikaren
betraktar man lifvet där nere af åkande och gående på
landsvägarna, skördefolket på åkrarna, den bolmande rökstrimman
af det öfver slätten framilande bantåget, som just nu vid
ånghvisslans ljud i brusande fart nalkas Falköpings station.
Har man sett nog åt detta häll, går man åt den
andra riktningen, ända ytterst ut på berget, så långt man
kan komma, där en liten grå bondstuga står så ensam och
melankolisk och en kohjord nu går och betar bland
gräs-tufvorna. Här utbreder sig en ny tafla. Först och främst
ses i nordost den mörka, skogsklädda Billingen sträcka
sig i bela sin längd såsom gränsen åt detta håll. Nedanför,
nästan rakt i norr och närmare än berget, ses ett stort
vatten glimma i solljuset. Det är Hornborgasjön, beryktad
i saga och sägen och berömd för sina täcka stränder. Ännu
närmare, mellan denna sjö och Mössebergs långt
framskjutande sluttningar, utbreder sig den vida, vackra slätten, lika
bördig som nyss. Där borta, norr om sjön, kan man med
kikare se Axevalla hed med sina hvita tält — om där for
tillfället finnas några — och i nordväst mötes ögat, så långt
det kan se, af en oändlig, mörk massa af skog. Midt i denna
skjuter här och där en ensam tornspira upp. Den, som har
skarpa ögon, ser på ett ställe två höga spiror tätt bredvid
hvarandra: det är Skara domkyrka med sina nya, höga torn.
Låter man sedan blicken glida i nästan samma riktning
ända till horisonten, skall man med blotta ögat i fjärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
