Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•261
En rysk krigsfånge vid en skånsk
prästgård i början af 1800-talet.
Tarras var en rysk krigsfånge, sora, jämte flere andra
fångar, arbetade på rifvandet af Malmö fästningsvallar. Då
fångarnes antal tilltog och man för dem ej hade tillräckligt
arbete, tilläts det hvilka som ville, att uttaga huru många
de önskade af dessa fångar till arbete på landet. Prosten
uttog då Tarras, och ban fick aldrig anledning att ångra
sitt val. Tarras var den starkaste karl, jag sett, och tillika
en af de frommaste. Van vid lydnad, behöfde ban aldrig
befallas flere än en gång och var af hjärtat tillgifven den,
som hade att befalla öfver honom. Jag minnes honom aldrig
missnöjd utom en gång, och jag vill berätta det såsom
ett bevis på rysk lydnad, som aldrig kommer med några
invändningar. Gårdsdrängen lians Persson befallde honom
att hämta hem en »hästrifva», hvilken blifvit kvarlämnad
på en åker en god fjärdingsväg från prästgården. Meningen
var, att Tarras skulle med hästar och vagn afhämta den,
ett tillägg i befallningen, som Hans utelämnade. Då Tarras
mottagit tillsägelsen, gick han genast och återvände efter
några timmars tid, bärande det åbiikliga hästredskapet, och
kastade sin börda på gården. Synbart upprörd, gick han
in till prosten, bad honom komma ut, pekade på hästrifvan
och sade: »Tarras bära långt, långt, Hans Persson r ack are.»
Prosten, förvånad öfver den styrka, som fordrats för att
ensam framsläpa en så lång väg denna tyngd, hvilken en
stark karl knappast kunde lyfta, förklarade misstaget, och
sedan Hans Persson ytterligare förklarat det, stillades Tarras’
vrede, och allt var glömdt.
Under Tarras’ tid hände det, att en dräng plötsligt
blef vansinnig och med en knif i handen rusade efter mig
— då en tolfårig pojke — i afsikt, som ban sade, att
mörda mig. Jag flydde i den ytterligaste förskräckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
