Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•270
slätter. Gränslandet mot Östergötland liknar detta i
bördighet. Trakterna kring Grenna, Huskvarna ocb Jönköping
äro berömda för sin skönhet. Annars utgöres jordmånen af
sand och grus, än i åsar och kullar, än i hedar mellan
mossar och kärr. Stora vidder äro täckta af skog utan
matjord. Rullstenar och stenblock finnas öfver allt.
Sten-bundenheten är förfärande. Skogen har i detta län, liksom
i det öfriga Småland, varit synnerligt rik, och den är ännu,
trots misshushållning och vanvård, ingalunda oansenlig.
Den fattige småländingen har framställts såsom fyndig
i kampen mot olyckan. »Sätt småländingen på en sten»?
heter det, »och gif honom en get, så föder han sig.» Och
ban erkännes vara stor i konsten att umbära. Klart är, att
Smålandssonens brottning med naturen väl kan göra, att
hans höftsena, liksom Jakobs, förtvinar; men välsignelsen
följer i många fall. Mycket snille utvecklas i jämn kamp
med behofven, och naturen har förenat folkets bärgning med
nödvändigheten af flit och små anspråk. Småländingarne
äro i det bela så upplysta, kloka och idoga, att de gå till
sin förkofran, om man blott låter dem gå utan hinder.
Folket är lydigt och fogligt utan allt kryperi. Sammo bonde,
som springer för att öppna grinden åt en anspråkslös
resande, kan på riksdagen vara en orygglig motståndare mot
skatter och pålagor, så väl inför högre uppsatte som inför
sina jämlikar, eller blifver, då ban tagit städsel till
knektetorpet, en af de hjältemodigaste i den svenska hären. Det
var i spetsen för Smålands ryttare, som Gustaf Adolf fann
sin död, och Magnus Stenbocks »getapojkar» kommo från
getternas land.
Småländingens liflighet är stor i jämförelse med
grannarnes, särdeles grannarnes i söder. »Nå, nå», sade en
skåning, som af sin liflige vän från Småland fick förebråelser
för sin tröghet, »människan är skapad af jord: vi skåningar
af seg lera, I småländingar af den lättrörliga sandmon.»
Den, som vill lära känna ett folk, måste lära känna dess
land. På en sädesslätt utan en flod, som sorlar ned i en
sjö, hvilket sällskap har den ensamme arbetaren? På en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
