Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•282
I Ydre.
Skjutsbönderna hotade oss med en väg, som, efter deras
utsago, ingen reser utan de angelägnaste ärenden ocli aldrig
Here än en gång i sina dagar. I skumrasket, som ökade
sig mer och mer, färdades vi två mil, de mest fantastiska
jag skådat. Skog och berg insvepte oss liksom i en förhäxad
värld. Man klättrade uppför och störtade utför branter i
den tätaste omväxling och tröstades alltid af bönderna med
de orden: »Nej, än bli de värre.» En gång ramlade vagnen
med åskans dån och ljungeldens hastighet utför ett
bråddjup och stannade liksom i bottnen af en grufva. Två de
högsta bergväggar, någon af oss sett, tycktes stänga oss
alldeles i en fälla; ty utvägen å tredje sidan stängdes af den
stora sjön Sommen, som, kringkantad af skogbetäckta branter,
mullrade mörk och hemsk i midnattsskymningen. Från fjärde
väderstrecket skyndade en liten ström fram genom den
dunkla älskogen, liksom jagad af spökrädsla att komma
undan dessa hemlighetsfulla orter. Vi stodo länge nere på
bron och sågo oss omkring bland de gigantiska skuggor,
med hvilka natten här tycktes vilja befästa sin makt, i trots
af den på himlen kvardröjande dagen, som gjorde den
mattgula månens bemödande öfverflödigt. Under det vi åter
sträfvade uppför den långa, stupande höjden, hade vi den
mest sublima anblick bakom oss af det motsatta berget, där
i många afsatser furuskogen stod och spjärnade på den
lodräta stenväggen, liksom träden öfver hvarandra varit fästa
i hvarandras toppar, och huru högt vi stego, sågo vi ingen
minskning på det andra fjällets reslighet. Djupt under oss
utbredde sig Sommen långt i fjärran, vördnadsbjudande och
afskräckande med sina branta och vilda stränder. Sedan
vi genom en lång vandring arbetat oss upp på höjden, bar
det genast ned i en ny afgrund. Här häpnade vi alla öfver
den mystiska ödsligheten. Det var, som om naturen dött i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
