Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•320
Denna består af en spjutspets, 20 centimeter lång, soto är
trädd på ett 75 centimeter långt träskaft. Vid spjutspetsen
är fäst en 11 meter lång lina, fångtåget, af tagel eller bästa
hampa, dubbel och grof som en töm. Fångtåget är
lindadt ett par hvarf kring karlens handled och bäres
upp-kransadt i armvecket. När jägaren hugger spjutet i sälen,
skiljer spetsen sig från skaftet, men förblifver fäst vid
fångtåget. Stundom hafva jägarne en pilk i hvardera handen.
En man kryper nu längre upp på skäret för att se
efter, om säl finns. Om så är, varskor ban stallbröderna,
och alla krypa nu på magen mot den plats, där salarna
ligga. Sedan man kommit på 20 eller 10 stegs afstånd
från djuren, resa sig alla karlarne i en blink, hoppa öfver
de längst upp liggande ungarna och hugga sin pilk i
närmaste största gråsäl. Så snart fångstmannen lyckats hugga
spjutet i en säl, rusar denne af med järnet och fångtåget
nedåt vattnet. Karlen skall då tvärt om genast skynda uppåt
skäret och kasta sig omkull för att ögonblickligt få godt
fotfäste bland stenarna eller i en bergremna, gifva efter på
tåget och ej hålla för styft i, ty ban kan eljest ej hejda
djuret, utan detta kan rycka af linan eller släpa karlen
med sig i sjön. Hvar man kan vid denna jakt naturligtvis
ej slå mer än två sälar; de öfriga få fritt fly. Striden är
afgjord i en handvändning, men den är förfärlig genom
mörkret, jaktsättet, de vilda fångstmännens rop om hjälp,
de sårade djurens arga blåsningar och de flyendes tummel
öfver hvarandra.
Ehuru alla dessa jaktsätt fordra mod och uthållighet,
underlättas de dock därigenom, att de försiggå på
landbacken, i båt och i säkert sällskap. Men jakten många
mil till sjös på den flytande hafsisen i storm och bitter köld
är däremot af allvarsammare slag. Vid början af våren är
somliga år hafvet, så långt ögat kan se, fullt af drifis, på
hvilka sälhonorna då framfödt sina ungar. Fåröboarne
höra upp i land vrålet af sälarna, och nu rustar sig hvar
rask karl med största glädje att göra islöpning efter det
dyrbara villebrådet, som från strandklipporna skönjes vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
