Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•322
Gotska Sandön, strandbodarna på Östergarnsholm utanför
Gotlands östra kust eller tornet i Visby. Man kan då
emellanåt ej hålla bort tanken på en vådlig förändring i
väder och vind; man tycker sig höra hastiga knäckar i isen,
aflägsna dån och förfärande skott, såsom då hafsisen remnar
och drifver från land. De mindre modiga skynda då åt
land till, dit vägen i alla fall ej är kort. Men de gamla
och vana fångstmännen lo åt sina sjörädda medtäflare, de
skrämmas ej af stormens sus, snögloppet, kölden, den täta
dimman eller af braket i hafsisen, som kanske redan är i
drift; de äro helst ensamma på hafvet med några trogna
lifsbröder, och så lifvas de ändtligen af sälarnas vrål, som
höres allt närmare. Jägarne framtåga mer och mer
försiktigt, om möjligt alltid mot vinden. Isen är ingalunda
städse lätt gångbar för jägaren. Denne hindras af glanskis,
breda remnor, fyllda med issörja, sora betäcker stora vidder.
Än hotas han af farliga vakar, täckta af tunn, öfversnöad
is, än är han utsatt för iskall motvind, genompiskad af
drif-regn, och ibland stänges vägen af milslånga, stundom 16,
20 fot höga vallar af upptornade ishällar, dem pålandsvinden
med förskräckligt dån skjuter upp på den fasta isen.
Man börjar nu komma närmare inpå sälarna. Folket
kryper långa omvägar på knä ocb i skydd af ishällarna,
slutligen på magen. Men redan höres sälhonornas grymt, då
de locka ungarna till sig för att gifva dem di. Då är största
försiktighet nödig, ty sälarna ligga kanske nära sina
nedgångshål eller nära en vak. Hafva djuren på ett ställe
flere blåshål, kläder jägaren af sig, lägger tröjan öfver det
första hålet, mössan öfver det a]ldra, balsduken öfver det
tredje, isstycken öfver de öfriga, allt på det att sälen, då
han ej nerifrån kan se dessa hål, skall tvingas att gå till
de stora hålen, där han går upp och kan dödas. Men då
sälen ligger uppe på isen, är det ej lätt att taga
nedgångshålet från honom, ty ban aflägsnar sig sällan långt
därifrån. Än svårare är det att komma mellan honom och
det öppna vattnet, då han ligger i dess närhet. Det händer
dock ofta, att djuren mista sina nedgångshål därigenom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
