Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fingo vi i mörkret sträfva framåt mot den skinande fyren,
hvilken hålles tänd endast för vintertrafiken öfver hafvet.
Min reskamrats oro var i stigande. »Kan det icke vara
någon annan fyr, som ligger flere mil bort och dit vi aldrig
skola orka fram? Skola vi få hålla till i natt ute på
hafvet i 20 graders köld och frysa ihjäl?»
Temperaturen hade nu fallit till 20 grader. Tröttheten
och den oupphörliga ansträngningen af ögonen att försöka
genomtränga mörkret och isdimman åstadkommo synvillor.
Den mörka rymden syntes genomkorsad af en mängd
lodräta svarta linjer. Små punkter med svansar efter sig, som
rörde sig uppifrån och ned, lämnade efter sig långa spår och
bildade knippor, som förenade sig till höga, smärta
pyramidpopplar, formande en allé. I midten glänste en enda lysande
punkt. Den blef till ett upplyst slott långt bort; framför
dansade punkterna i ring och bildade en damm och mycket
annat — tills man snafvade öfver en snökam och märkte,
att man befann sig midt ute bland Östersjöns snö och is.
Fyrens ljus delar sig i två; man kan urskilja det
upplysta stugufönstret från fyrlampan, och kl. 7,20 äro vi framme
efter nio timmars oupphörlig vandring fyra och en half mil
öfver hafvet.
Den stora åländska fyrstugan var full af unga män,
stadda på säljakt. Stugan fick hysa ännu våra fyra
båtdragare; åt oss herrar uppläts kammaren, där det icke
varit eldadt på hela vintern. Vi skrefvo in våra namn i
fyrmästarens bok för resande. I denna träffade vi namnet på
en engelsman, som den 3 februari detta år passerat samma
väg. Det båtlaget hade ej lyckats nå längre än till Sankorna,
några stenar ute i hafvet, sex engelska mil från Hellmans
fyr. Där hade de fått stanna öfver natten i 24 graders kyla
och hård kuling, under det att isen hvart ögonblick hotade
att skrufva sig upp på skäret och pressa sönder båten. Det
hade på morgonen ej varit mycket lif kvar i denne resande,
och med tanken på en slik möjlighet somnade vi, glada åt
att hafva gjort en så lätt och angenäm vandring öfver hafvet.
Efter V. Carlheim-Gyllensköld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
