Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
landen; men äfven i Västergötland är bevaradt namnet på
en man, som stupat 1 Estland.
Under det Olof Skötkonung och hans son Anund rege-
rade i Sverige, styrde deras frände Knut Danmark och Eng-
land. Mången svensk — gestringar, uppländingar, söder-”
och västmän — trädde i hans tjänst eller sökte på egen
hand vinning 1 hans stater, framför allt i England:
Sagorna bevara enstaka drag från dessa nordboarnes
färder å främmande haf och i andras land. De visa,
att under dem mycket öfvervåld öfvades, så att man icke
kan undra öfver den förskräckelse, med hvilken deras an-
komst hälsades. Men om vikingafärderna voro olycksbring-
ande för de orter, som hemsöktes, verkade de däremot till
viss grad välgörande på nordboarne själfva. Det fanns hos
dessa ett begär efter verksamhet, som ville skaffa sig luft,
och denna verksamhet blef gärna stormande och vild; ty
folket befann sig ännu på ett stadium, som motsvarar yng-
lingens. Man vann erfarenhet under dessa färder, och de,
som gingo åt väster, kommo i tillfälle att se mången god
frukt af en odling, högre än vikingarnes. Men mera än allt
detta är att skatta det medvetande af kraft, som dessa fär-
der skänkte, ej blott dem, som voro med, utan hela det
uppväxande släktet, som vandes att tänka på stordåd.
Det stegrade själfmedvetandet visade sig icke allenast
i en rörlig lefnads bragder. Sedan kristendomen kommit till
våra bygder, blef man ock angelägen om att föreviga minnet af
de hädangångne. Vi sakna, ty värr, hvad isländingarne äga,
utförliga berättelser om lifvet 1 forntiden: vi äga blott run-
stenarnas korta inskrifter; men vi må vara glada att äga
dem, ty annars vore ett och annat drag af våra fäders lif
länge sedan förgätet. Tidigare nöjde man sig med att resa
en minnessten eller att uppkasta en grafkulle, där de lätt
kunde ses, på en höjd eller invid en väg, där människor
färdades fram. Det minne, som den oskrifna stenen beva-
rade, var likväl inskränkt till de närmaste ättleden. . Till
följd af bekantskapen med utlandets förhållanden och för-
modligen äfven under inflytande af kristendomens högre od-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
