Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
samlat en stor mängd gårdar 1 alla folkland mellan Öster-
sjön och Göta älf. Dessa konungar foro stundom i härnad
mot folken på andra sidan hafvet och voro något fallna för
öfvermodigt skryt. Men, såsom vi veta al sagan om Torgny
lagman, hände det, att bönderna kunde i tid förebygga onö-
diga förvecklingar. Ty hos svearne besöktes tingen al många
väpnade män, dels emedan afstånden ej voro så dryga, dels
emedan de stora byalagen gåfvo rikligt uppehälle och en
gjälfständig ställning åt de fleste af landets inbyggare. Där-
för uppstod ingen sådan vacker och fast stängd aristokrati
som i Norge. Allmogen älskade icke dylikt, dels af ovilja
mot gagnlöst prål, dels af afund. Dessa bönder voro mycket
tröga af sig och särdeles lystna att envist och retsamt sätta
sig på tvären mot sina konungar och höfdingar. De kommo
sig sällan för med stora bragder; men de sågo snedt på den,
som icke höll lag och rätt, och gick det för långt, foro de
ofta upp i vrede, hvarefter man vanligen icke hörde af lag-
brytarne, såsom det hände Styrbjörn starke och Ragnvald
Knaphöfde, »båld och hugstor» i åminnelse.
Det lås, som konung Magnus satte för bondens lada,
lät han bonden smida själf. Den svenske bonden var icke
vapenlös eller i lagen okunnig, utan en man, som visste och
stod på sin lagliga rätt med sina folkvapen i handen. Men
han kunde falla i striden mot våldsverkarne, hvilka under den
föregående slappa styrelsen hade vuxit upp som svampar ur
jorden. Och han skulle kanske hafva fallit, om ej konungen
hade gripit in och djärft ordnat sin bondehär mot det olag-
liga våldet och de ridderliga idrotterna. Men det är klart,
att många bönder ville sitta hemma och låta de andra slåss
för sin räkning, hvadan konungarne måste taga i med hård-
handskarna och tvinga de rädde och tröge att vara med.
Det kunde han göra genom sitt eget bud, så mycket mer
som han själf ej sparade hälsa och krafter i detta arbete.
I Västergötland rådde af gammalt den seden, att härads-
höfding med laga dom å lagens och allmogens vägnar satte
nämnd att ransaka i svårare brottmål. Där knöto Folk-
ungarne vid med sin rättskipning. Till räfstetingen upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
