- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Senare delen. Historia /
18

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

sattes icke en gång för alla, utan togos ur tingsallmogen,
och de valdes ej, utan nämndes af domhafvanden. Och
de voro lagligen ansvariga för hvad de togo sig till i sina
sysslor. Därigenom ökades än mer böndernas arbete i sta-
tens tjänst, hvadan man ock kunde vänta rätt goda frukter
af deras lagkänsla.

Vi få icke så mycket fästa oss vid konungarnes och de
stora herrarnes. politik, utan framför allt taga reda på, hvad
den lagskipande allmogen själf ville och tänkte i dessa oro-
liga tider. Det gick illa för Landslagens upphofsman, konung
Magnus Eriksson; men han rönte dock, där han på gamla
dagar satt i sitt fängelse, att uppländingarne mangramnt reste
sig »för frid och frälse» och för »den ärlige och gode herre
konung Magnus». Med dessa bönder dref Erik Kettilsson den
mecklenburgske inkräktaren och hans garpar ned i träsket
vid Falköping och frälste Nordens trenne kronor åt den siste
Folkungens moder. Så går Sveriges allmoge, tack vare Birger
jarl, Magnus Birgersson, Torgils Knutsson och Magnus Eriks-
son, in 1 unionen som ett lagkunnigt folk i vapen, och ve
den, som "kommer det för nära! Och Sveriges statsskick
står tryggt under dess vård och ansvar, under dess laglyd-
nad och hederskänsla, medan konung Erik sysslar med sin
enfaldiga slesvigska politik, men glömmer att, sin ed lik-
mätigt, se sina fogdar på fingrarna. Engelbrekt och hans
dalkarlar fullgjorde endast sitt lagliga åliggande och nytt-
jade endast sin lagliga rätt, så långt de orkade, och fingo
därigenom kraf å hela Sveriges allmoges medverkan. Det
var helt enkelt en här af »landtpolis>, af nämndemän och
mätsmän, som i lagens namn hade vunnit en vapenvana och
manstukt, så god som i någon legotjänst vid Svarta gardet,
och en fullgod »juridisk bildning», kanske bättre, än om de
1 åratal hade studerat 1 Paris eller Bologna. De hyste en-
dast en mycket tarflig åstundan, som likväl var allvarsamt
menad. De ville bara, att lag och rätt skulle råda med
envåldsmakt inom Sveriges landamären; den, som steg ett
fjät utöfver denna Landslag, som de kände i botten och
hade svurit att styrka med sina vapen till det yttersta, han

SPEER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/2/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free