Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
styrsel, tvinade bort i de stormar, som härjade fosterlandet.
Väl lekte det gamle kung Gösta, så väl som hans äldre
söner, i hågen att upprätta lärosätet ur dess förfall; och an-
satser därtill saknades icke; men det var likväl först vid
Uppsala möte 1593, som röster höjdes, nog starka att drifva
saken fram. Den 1 augusti det nämnda året undertecknade
konung Gustafs yngste son jämte åtta riksråd den urkund,
genom hvilken Uppsala universitet fick samma friheter och
villkor, som det förut innehaft. Och i hertig Karl hade
lärosätet vunnit en talman, som äfven, trots Sigismunds
dröjsmål och obenägenhet, genomdref, att 1595 års privile-
gier utfärdades. Så kom ock nytt lif i den halft vissnade
plantan, men dåliga ekonomiska förhållanden gjorde ställ-
ningen osäker; inre brytningar, såsom de vetenskapliga stri-
derna mellan anhängarne af två skilda filosofiska skolor
samt de personliga tvisterna mellan de två främste bland
lärarne, Messenius och Johannes Rudbeckius, hämmade en
utveckling, som endast under enighet kunnat fortgå, under
det professorernas motstånd mot Karl 9 i religionsfrågan
borttog det skydd, som kräfdes ofvanfrån, om icke umi-
versitetet skulle skakas i sina grundvalar. »Det var en
sträf och hård tid», säger en tecknare af lärosätets .häfder,
»full af inre och yttre strid, i hvilken fordrades mycken
kärlek och varmt intresse på tronen, för att fridens värf
skulle blomstra. Sådan var icke Karls natur, och därför
var universitetets lif så fullt af stormar, ja, hotade nästan
att slockna.> Det är Gustaf Adolfs evärdliga storhet, att han
icke blott förde svärdet till Sveriges ära 1 främmande land,
utan ock mera än någon annan af vår krigstids konungar
vårdade rikets inre odling och andliga förkofran. Och seg-
raren på Polens och Rysslands slagfält, ordnaren och om-
danaren af vår förvaltning, vår statshushållning och vår
rättskipning, nämnes ock såsom Uppsala universitets störste
välgörare, som tryggat dess bestånd —
Det var hans hjältelynne, det var hans kungasätt
att skänka lif och egendom åt ljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
