- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Senare delen. Historia /
35

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

Bondefreder.

Med förnyandet år 1510 af kriget mellan konung Hans
och den svenske riksföreståndaren Svante Sture förnyades
äfven utsikterna till upprepande af alla de lidanden, för hvilka
den olyckliga allmogen i de svenska, danska och norska gräns-
landskapen, genom ideliga infall och plundringståg från än
den ena, än den andra sidan, under föregående tid så ofta
och så länge varit utsatt. Dessa krigsoroligheter, vare sig
de medförde omedelbart våld och fientlighet eller endast
afbrott i den vanliga samfärdseln, i handel och vandel land-
skapen emellan, voro dess olidligare för gränsboarne, som
det öfver allt mellan dem, både danskar, svenskar och norr-
män; rådde den broderligaste och vänligaste sämja, ostörd,
så vidt det berodde på dem, af de krig och fejder, som de
maktägandes härsklystnad och äregirighet förde öfver rikena.
Här, hos dessa befolkningar på de vidsträckta gränstrakterna
mellan de tre rikena, fanns det, om någonstädes, en verklig
skandinavisk folkkänsla, som vi eljest blott alltför mycket
sakna i unionens historia. Under dagligt umgänge och med
gemensamt språk lärde folken sig här att känna sig som ett
folk, kommet af samma blod, öfverensstämmande i seder och
tänkesätt; och den naturliga enhetskänslan understöddes af
gemensamhet 1 intressen.

När fejd utbröt mellan rikena, stod det illa till för all-
mogen i dessa gränslandskap. Men den förnekade icke sin
känsla och slet icke bandet. I sin nöd fann den på ett
medel, som, om det icke alldeles kunde häfva det onda,
likväl kunde minska och lindra det. Detta medel var de
märkliga bondefrederna, med hvilka allmogen i gränsland-
skapen förband sig att under fejden rikena emellan bevara
den gamla goda sämjan och det vanliga fredliga umgänget,
att varna hvarandra och hjälpa hvarandra mot våld och
fara och under de oroliga tiderna med gemensamma krafter
stödja lag, ordning och frid i sina bygder. Det var just

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/2/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free