- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Senare delen. Historia /
51

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dl

Andre& och Olaus Petri samt anklagades för högförräderi.
Anklagelseakten utmärker sig för en äfven på den tiden på-
fallande brist på reda och gör intryck af att hafva tillkom-
mit efter någon häftig sammandrabbning, hvarvid den het-
lefrade konungens vrede kokat öfver. De flesta beskyllning-
arna äro fullkomligt allmänt hållna och gå ut på förräderi
och illfundighet; men bakom dessa ofta osammanhängande
tillvitelser märker man ett länge doldt missnöje.

På denna tid var det ej svårt för regeringen att få en
fällande dom till stånd. På mnyårsaftonen anklagades de
båda reformatorerne; rätt att taga kännedom om anklagelse-
punkterna. och skriftligen bemöta dessa vägrades dem, och
den 2 januari dömdes de till döden. Gustaf var icke grym,
och det var säkerligen aldrig hans mening att låta domen
gå 1 verkställighet. Laurentius Andrex måste dock med
hela sin förmögenhet köpa sig fri från straffet, och för Olaus
Petri erlades’ en motsvarande bötessumma af Stockholms
stad, som på detta sätt räddade den älskade läraren.

Olai Petri sista predikningar tyckas hafva varit ganska
olika mot hans första. När dessa höllos, var han en ung
man, hvilken förhoppningsfullt blickade framtiden till mötes
och som i den nya läran såg uppslaget till ett nytt lefverne;
men då åren kommo med sin bittra erfarenhet, fann han,
att »världen är alltid sig själfvo lik». Någon andlig pånytt-
födelse hade ej följt i reformationens fotspår, snarare hade
syndens skuggor fallit allt tyngre öfver mänskligheten, och
på det stundande Gudsriket kunde han ej längre tro. Han
hade väl drifvit afguderiet från altaret, men afguderiet i
hjärtat satt fortfarande lika fast kvar. Hans uppmaningar
till. regeringen att ingripa mot folkets synder hade ej åstad-
kommit mer, än Johannes predikan inför Herodes gjort.
Världen var sig själfvo lik.

Det ligger något djupt gripande i den hopplösa sorg,
som uttalar sig i hans sista skrifter. »Tron är utsläckt och
kärleken förkolnad, och världen synes i alla stycken på det
högsta nu kommen vara, så att hon för ondskas och arghets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/2/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free