Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
skull måste nu snart genom eld förgången varda, såsom den
förra världen förgicks genom vatten.»
Då detta skrefs, hade ej Olaus Petri lång tid öfrig i
denna värld, hvilkens framtid han skådade i så mörka fär-
ger. Tidigt på morgonen den 19 april 1552 slutade den
svenske reformatorn sina dagar, ännu ej 60 år gammal.
Han jordades 1 Stockholms Storkyrka i närheten af predik-
stolen, där ännu vid detta århundrades midt en nästan ut-
plånad grafinskrift utvisade den plats, där en af vårt lands
mest storartade, klartänkta och varmhjärtade personligheter
hvilar:v Nu -synes grafstenen ej mera.
Efter! El. SCHUCK:
Daljunkarens uppror.
År 1526 dog i Uppsala junker Nils Stensson, riksföre-
ståndaren Sten Sture den yngres son. Däraf tog en förtvif-
lad bof sig tillfälle att göra ett skadligt uppror här i landet.
Flans namn var Jöns, och han var född i Björksta socken i
Västmanland. Hans moder var där huskvinna; men hvilken
hans far var, visste ingen. Denne Jöns tjänade en tid såsom
stalldräng, men stal från sin husbonde. Han gaf sig upp
till. Dalarne, utgaf sig för unge herr Stens son, kallade sig
Nils Stensson och ljög alla dalkarlar fulla i Orsa, Mora och
Leksand. Han sade, att emedan han var bördig till riket
efter sin fader, kunde kung Gustaf icke lida honom, utan
plägade, så snart han fick se honom, springa upp och
gripa till svärdet för att dräpa honom. Han sade ock, att
konungen hade förkastat sin kristna tro och blifvit en lutheran
och hedning. Och mycken annan lögn och ondska hade
han att säga dalkarlarne. Fan hade ock ett däjligt ansikte
och hade en ond mun att tala med: hans ord lågo honom
helt redo. När han talade i någon församling och råkade
nämna unge herr Sten, som han kallade sin fader, grät han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
