- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Senare delen. Historia /
60

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

till slut -hafva blifvit en efterlängtad gäst, och då han lade
sitt trötta, skuldbelastade hufvud till ro, kände han väl det
ljufva lugnet af att nalkas en hamn, där lidelsernas stormar
ej mera kunde nå honom. För oss, som ge den hemska,
dunkla konungagestalten genom tre århundradens skymning,
måste han, både för hvad han gjorde och hvad han led,
synas som ett förskräckligt vittne om förgångna tiders barbari.

A. G. AHLQVIST,

Biskop Peders fråga.

Man hade hunnit till den 5 mars år 1593. Uppsala
möte hade redan pågått halfannan vecka, och stämningen
hade stigit i samma mån, som förhandligarna skredo framåt.
Den 27 februari. hade präster och borgerskap redan utanför
staden gått att välkomna hertig Karl, mötets hederspresident.
Riksens råd hade redan anländt sedan några timmar. Mötet
hade sedan konstituerat sig under ordförandeskap af Nico-
läus Botniensis (Nils Botnekarl), en af de Uppsalaprofessorer,
som under det liturgiska oväsendet spelat en så betydande
roll, när det gällde att kraftigt häfda evangelisk-luthersk tro
och bekännelse. Det hade ock haft sitt första offentliga
sammanträde eller, såsom det kallades, session, och det fort-
gick sedan under 10 sessioner till den 20 mars, då hertigen
högtidligt aftackade mötesdeltagarne, förmanande prästerna
att »troget vårda den evangeliska läran och sköta sitt kall
så, att de hvarken i lära eller lefverne måtte blifva sina
"åhörare till förargelse».

Vi vilja ej i enskildheter skildra de viktigaste beslut,
som under detta möte fattades till kyrkans och rikets fromma.
Visst är emellertid, att intet blad i vår svenska kyrkas bi-
storia haft rikare och mera välsignelsebringande följder än
det, som: bär årtalet 1593, då det för evärldliga tider — det
Gud gifvel — fastslogs, att ej påfvedömets människostadgar,

BES SONEESENKI TT RPS ASSUR SEP SEEN ESS PUST

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/2/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free