- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Senare delen. Historia /
61

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

utan »Guds rena och saliggörande ord, hvilket i de: heliga
profeters, evangelisters och apostlars skrifter författadt är,
hafvande sitt ursprung af den Helige Ande, skulle vara det
enda rättesnöret vid alla religionsfrågor» 0. 8. V.

Prisvärd är ock den enighetens och fridens ande, som
från början till slut besjälade detta möte så väl vid öfver-
läggningarna som vid de förmaningstal, som tidt och ofta
gåfvos af dels mötets vise och lugne ordförande, den ofvan-
nämnde professorn Nils Botnekarl, dels den vältalige och fri-
modige Strängnäsbiskopen Peder Jonsson (Petrus Jone2e),
hvilka båda utan öfverdrift kunna sägas hafva förlänat mö-
tet denna evangelisk-reformatoriska och inspirerade prägel,
som "allt emellanåt nådde sin höjd i stunder af en stämning
och lyftning, som erinrade om den första pingstdagens hän-
förelse.

Ett sådant ögonblick inträffade den 5 mars. Man hade
länge afhandlat den bibliska uppfattningen om nattvarden
och därvid värjt sig å ena sidan för den påfviska förvand-
lingsläran, å andra sidan för sakramentariernas irrläror. Man
hade därefter öfvergått till den ännu mera praktiska frågan
om människans valfrihet i andliga ting och därvid äfven
sökt ”häfda den lutherska bekännelsen. Man hade, med ett
ord, ryckt liturgiens hemliga vänner, som ingalunda saknade
representanter, och dessa ganska talrika, vid mötet, allt när-
mare på lifvet och sålunda framkallat en sådan öfverväl-
digande inre uppfordran till afgörelse, som en segramde be-
visföring i förening med ett allvarligt vädjande till samvetet
ofta är mäktig att skapa. Korteligen, allt hade skridit fram
till en punkt, där stämningen till sist måste gifva sig luft i
ett samladt uttalande, i en högtidlig handling.

Det är under inflytelsen af dessa mtryck, som mötets
utan tvifvel väldigaste kämpe, biskop Peder, träder fram med
sin uppfordrande fråga till de närvarande mötesdeltagarne.
>» Vi hafva nu hört», yttrar han, »hvad Luther lärde och Augs-
burgiska bekännelsen innehåller i enlighet med den Heliga
skrift. Viljen I alla förblifva i den nu framlagda läran?»
Hvar man reste sig och försäkrade, att ban ville intill sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/2/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free