Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
att med glansen af en beräknad ofatt prakt söka blända
massornas inbillning: han väckte blott känslor af ödslighet
och skräck vid sidan af den nordiske hjälten, hvilkens blick
vann härar utan att söka det; på ett annat och högre sätt
fjättrade han massornas inbillning. Och antingen han talade
sin svenska — fädernemålet — eller det tyska tungomålet,
som han lärt vid sin moders knä, samma var makten i den
enkla vältalighet, med hvilken han trängde till hjärtan, samma
i de slående orden, med hvilka han segrade 1 underhand-
lingen, eller de veka, hvilka han böjde till dikt i en nordisk
folkvisas ton.
Och denna enkelhet var ej en yttre. Att hos den sunda
människan de enklaste känslorna tillika äro de djupaste,
visade Gustaf Adolfs personlighet: för Gud, för fosterland
och släkt var hans hf.
I hans egen samtid skulle det låtit såsom ett ofattligt
tal, om någon påstått, att Gustaf Adolf saknade en varm
och lefvande gudsfruktan; vän och fiende, protestant och
katolik, ingen har tviflat därpå. Men för den riktning i
våra dagars historieskrifning, eller rättare sagdt, för den
världsåskådning, hvilken från hans lefnads största handling,
uppträdandet i Tyskland, vill borttaga de religiösa och ädla
bevekelsegrunderna för att i stället insätta endast politiska
eller rent egoistiska, har följdriktigheten liksom fordrat, att
ur hans karakter också borttages det Gud hängifna draget,
det religiösa sinnet. Åtskillig nyare tysk litteratur, som
skjutit rotskott äfven 1 andra land, visar oss detta i många
skiftningar. Vi, som stå den nationella minnesvakten kring
vår store konung, nöja oss med dens ord, som stått honom
närmast 1 lifvet, Axel Oxenstiernas: »Han var en herre, gud-
fruktig i alla sina verk och handlingar intill döden», med
vittnesbördet af hans gamle lärare Johan Skytte och af så
många andra, som varit med honom nära förenade. Men
ingen har i denna sak vittnat bättre för honom, än han
själf, som stred under baneret >»Om Gud är för oss, ho kan
vara emot oss?» och som en gång svarade vid en varning att
ej blottställa sitt lif; >Gud allsmäktig lefver; ingen är oum-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
