- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Senare delen. Historia /
71

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

de också äro källan till det sköna och sublima 1 konstens .
och naturens värld. Men det kan dock ej nekas, att den
rastlöst verksamma, alltid skapande mbillningsgåfvan äfven
hos honom någon gång frestats att sväfva öfver gränsen.
Han ägde den gåfvan gemensam med de stora världseröf-
rarne. Motvillig såg Alexander sig hejdad vid Indus; han,
liksom Ceesar, bortrycktes drömmande om nya fälttåg och
bragder i fjärran. När Napoleon stod vid pyramiderna, häg-
rade Indien för hans syn, och före slaget vid "Tabor tänkte
han på att taga hemvägen till Europa öfver Konstantinopel,
i förbifarten kullstörtande det turkiska riket; Ryssland stod
för hans tankar året 1812, före Borodino, blott som utgångs-
punkten för ett fälttåg i Asien. Hvilken känner ej igen hos
Gustaf Adolf det närsläktade draget, när han vid mötet med
furst Radziwill höres tala om en förening af Polens och
Sveriges härar mot kristenhetens arffiende vid Bosporen, eller
när han under fälttåget vid Donau redan står i begrepp att.
besätta Alpernas pass, nycklarna till Italien och Rom? Men
hos honom stannade det vid frestelsen.

Det, som hos Gustaf Adolf alltid är och förblifver det
största, det är den sedliga karakterens storhet. Han för-
lorade aldrig blicken för det högsta; han bevarade, mänskligt
att se, ett rent hjärta. Han valde aldrig halfva åtgärder,
det var ej hans smak, hellre de yttersta: men 1 hans själ
rådde aldrig, såsom hos så många, hvilka fått storhetens
namn, föraktet för människan, utan i stället kärleken.

Efter M. WEIBULL.

Ingen ringa konst att vara en rätt
krigsman.

Det hör en rätt furste till att, medan fred är, öfva sina
underhafvande så, att: de veta, huru de skola sköta sig, när
krig kommer, Historien lär till fullo, huruledes furstarne i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/2/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free