- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Senare delen. Historia /
104

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

eller: Valdaiplatån på ifrågavarande tid-långt mindre till >
gänglig än nu. Den andra hufvudriktningen utmärktes af -
stora vägen genom Litaven öfver Grodno och Minsk långs
Njemeny, där terrängen var jämförelsevis tillgänglig, vidare
öfver Borissoy, hvarest Beresina öfvergicks, och mot Dnjeper.
Trakten omkring Beresina och till Dnjeper var denna tid
mycket skogig, kärrig och öde. Från Dnjeper fortsatte vä-
gen till: Smolensk, den första staden på ryskt område, och
från: Smolensk till Moskva. I den tredje hufvudriktningen
gingo tvenne större vägar från Kiev. Landet var, liksom i
närvarande tid, fruktbart och befolkadt. Till Kiey kunde
man genom Yolhynmien komma på åtskilliga vägar, mesta-
dels genomstrykande befolkade och bördiga landsdelar. Norr
om: Smolensk var landet icke mycket bebyggdt och förbin-
delserna alltså dåliga. Söder om Smolensk långs Dnjepers
vänstra strand ända till Severien utbredde sig stora skogar,
som: endast med svårighet kunde genomgås af dem, som
kände terrängen. Det torde böra anmärkas, att inga chaus-
séer i. europeisk nutida mening funnos. Vägarna voro blott
hvad vi kalla åker- och skogsvägar, de senare ofta i an-
seende till markens sumpighet bestående af oändligt långa
kafvelbroar. Äfven de bästa vägarna saknade grusbädd. När
årstiden blef ogynnsam och vägarna det oaktadt måste trä-
get begagnas, blefvo . de ofarbara. Tog man bort kafvel-
broarna, kunde ingen komma fram. ’Tillhopa uppgifves Peter
den ; stores armé vid denna tid hafva uppgått till nära
200,000- man.

Karl: 12:s samtida och alla de icke militära re
and som sedan utgifvit hans historia, hafva ansett, att må-
let. hade bort vara återtagandet af de landskap, ryssarne
under: polska kriget tagit från svenskarne. Det var ju icke
underligt, att befrielsen från inkräktaren syntes vara det
första att företaga, när ändtligen hufvudoperationerna skulle
börjas mot Ryssland, sedan detta så länge genom sin öfver-’
makt besegrat de.-svaga försvarskrafterna i Östersjöprovin-
serna och så grymt härjat och plundrat dessa landskap:
Men tänkom oss, att svenskarne gripit sig an med den far-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/2/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free