Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
nu stor revy till farväl det är,
på linje står uppställd den hela här.
Och generalen, som talar,
Måns Stenbock, Karl den tolftes man,
han själf det är och ingen ann”,
frejdad kring berg och dalar,
med gammal heder från Fleurus,
vid Narva, Klissoy betäckt med ny.
Från trupp till trupp han skrider
med stolt och hurtigt krigarskick,
åt alla har han en vänlig blick
och, hur i hans hjärta det svider,
dock alltid till hands ett kraftigt skämt —
det är en »så munter herre» alltjämt!
Det är en allvarlig herre
— i detta hufvud får mycket rum —
en handlingens man i hvarje tum,
och går det allt värre och värre,
han hittar dock råd, han vet, hvad han vill,
och viljans kraft har han därtill.
När Sveriges vapenlycka
har nyss haft sin Poltavadag
och lejonets ram måst släppa sitt tag,
när stormen hörs närmare rycka,
när rundt omkring ren åskor det går;
då är det han, som upprätt står.
Då är det han, som vakar
för konung och folk och fosterland,
orubbligt lugn vid en afgrunds rand,
som allt för sig själf försakar,
men ser för alla, beräknar allt,
brinner af eld, men tänker kallt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
