Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
träskoryttare, stolt division!
I paltor hvar och hvarannan,
det är min armékår! Synd och skam!
Dock måste den fram, till seger fram.»
»Med mycket vi just ej börja,
mundering ingen och vägkost skral,
årstiden tämligen frisk och sval;
men tid är ej här att sörja,
och känner jag rätt det svenska blod,
änden på allt skall dock bli god.>
»Så viljom vi manligen tåga
med Herrens hjälp och med vilja fast,
för Sveriges sak stå vi än vårt kast!» —
När morgonens sol sågs låga,
var det framåt marsch ifrån Växjö torg.
Hvarthän? — Till triumfen vid Helsingborg.
O. P. STURZEN-BECKER.
z
Karl 12 hos prästen Sören Hagerup i
Norge, 1716.
Konungen är till sitt yttre alldeles lik sig, sådan han var
år 1700, då jag såg honom i Halland, endast förändrad där-
utinnan, att han är fetare 1 ansiktet och att händerna äro:
alldeles bruna. Håret är tunnare, än det var då. På hjässan
är det alldeles borta, och vid öronen börjar det gråna. Han
är i sitt tal nådig mot alla; men det är svårt att förstå
honom, ty han har ett tjockt målföre. Han småler alltid,
hvadhelst han än talar om. Han visade gudsfruktan och
andakt och gjorde knäböjande sin bön morgon och kväll. I
hans yttre är föga kungligt att se. Man kan på kläderna
icke skilja honom från den simplaste bland hans ryttare;
In bok om Sverige. TI. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
