Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
lingen bestämda summan af mynttecken, utan att i stället
indraga lika många gamla, gjordes naturligen hela inväx-
lingen till ett narrspel och blott till en förevändning att
oupphörligt öka massan af nödmynt. Under året 1718 voro
nio särskilda slag af mynttecken, alla af samma valör,
gängse 1 landet. Vid Karl 12:s död voro omkring 37 mil-
lioner mynttecken spridda i riket.
Mynttecknens utgifvande, utan att dessa buros af det
allmänna förtroendet, samt deras orimliga mängd medförde
med nödvändighet, att de föllo i vanvärde samt, i följd
däraf, ratades i handeln. Då detta slags mynt likväl var
det nästan enda i landet befintliga, hotade all handel och
rörelse att försvinna. Köpmannen brydde sig ej mera om
att utifrån anskaffa varor för att sedermera nödgas sälja
dem för ett mynt, hvarmed han i sin ordning ej skulle kunna
betala sina förbindelser. Landtmannen föredrog att i ro själf
förtära sina produkter framför att aflåta dem för mynttecken,
hvilka han ej ens kunde använda vid sina kronoutskylders
erläggande.
Att vår utländska handel genom de långvariga krigen
hade aftagit, var naturligt, särdeles som den hindrades lika
mycket genom konungens egna förordningar, som af den till
sjös öfverlägsne fienden. Äfven den inre rörelsen var i följd
af fattigdomen inom landet mindre betydlig. Men så länge
det befintliga myntet ägde något värde, var det äfven begär-
ligt. Genast däremot efter nödmyntets utkommande stego
alla varor 1 pris. För att förekomma detta befallde konungen,
att en viss taxa skulle sättas på alla för lifvets uppe-
hälle nödiga varor. Men köpmännen funno snart medel att
gäcka denna taxa, emedan hvar och en, som efter taxan
ville betala sina varor, erhöll blott förskämda eller då-
liga. För att förekomma detta lades böter på hvarje hand-
lande, som vågade gäcka den bestämda taxan, och hvar och
en tilläts att på egen risk låta undersöka köpmannens käl-
lare och visthus för att utröna, huruvida bättre varor fun-
nes, än som till salu utbjödos. Om någon befanns rata
något mynt eller värdera den ena sorten högre än den andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
