- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Senare delen. Historia /
123

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123
blifva. Till konungen skickade han äfven en berättelse öfver
sin förvaltning, i hvilken omordades, huru hären och flottan
blifvit förstärkta och beväpnade, konungens skulder betalda,
bergverkens tillstånd förbättradt, med flere andra fördelar,
och detta allt medelst några mynttecken och sedlar. Han
uppmanade konungen att fortsätta kriget, emedan omstän-
digheterna aldrig varit mera gynnsamma för att återvinna,
hvad man förlorat. Alla de planer och förslag, som otvif-
velaktigt blifvit förberedda för att sätta Sverige i stånd att
begagna dessa gynnsamma omständigheter, afbrötos dock ge-
nom konungens plötsliga fall, hvarmed äfven följde enväldets
och dess redskaps fall.

Co

Den nya regeringens första och angelägnaste omsorg
borde väl hafva varit att söka bota landets skador och hela
dess sår. Men hvilken ville alltför hårdt döma, om begäret
att straffa gjorde sig framför allt annat gällande, om det
så länge undertryckta hatet gaf sig luft? Detta hat var
inom alla klasser lika stort som allmänt, ty alla hade lidit af
den förra styrelsens våldsamheter, till hvilka samtliga Görtz
ansågs såsom upphofsman. Det blodiga straff, som öfvergick
Görtz, har dock lika mycket ländt hans ära till fördel, som
den skadat nationens; ty eftervärlden har så gärna velat
glömma, huru länge svenska folket hade varit offer, innan
det blef bödel.

De samlade ständernas svåraste arbete blef att befria
landet från den stora mängd nödmynt, med hvilken det var

öfverlastadt. Nästan alla öfverensstämde däri, att myntteck-

nen, som år 1719 till ett antal af ungefär 27 millioner voro
utelöpande i landet, ej längre kunde få finnas i rörelsen.
Svårigheten låg nu i att kunna, utan alltför stor orättvisa,
indraga dem, emedan staten, oaktadt de af konungen gifna
försäkringarna, ej ansågs kunna åtaga sig deras inlösen, i ty
att statens skuld uppgick till öfver 60 millioner daler silf-
vermynt, en summa, som öfversteg värdet af landets hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/2/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free