Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
och på det hans uppträdande ej måtte blifva för plötsligt,
sändes bud till henne, att hennes man vore 1 annalkande.
Budet blef klockaren i Rasbokil, som ilade i väg och snart
stod inför frun. »Jag kommer med glada tidender», sade
han, »nådig herrn lefver!>
»Hur vet du det?» frågade fru von Post.
>Jo», svarade klockaren, »två stycken karlar voro hos
mig och sade, att han snart skulle komma efter.» Gubben
blef nu undfägnad med vin och ansatt med många frågor,
som han icke kunde besvara. Medan frun talade, såg hon
ut genom fönstret och varseblef två karlar, af hvilka den
ene släppte gårdens två bandhundar lösa. Det behagade
henne icke. Men mannen steg på in 1 huset och öppnade
där burarna för fyra fåglar i rummet. Med tårade ögon
sade han: »Min vän, när man varit fången 1 tjugufem år,
kan man icke se fångar.»
Efter igenkänning och förklaring, som skola varit höge-
ligen rörande, skickades bud efter barnbarnen; sonen lag-
mannen var på ting och kunde ej nu hinnas. Samtliga be-
gåfvo sig till kyrkan, där man gjorde bön, hvarefter alla,
åtföljda af prästen, återvände till hemmet. Klockaren fick
en liten åker vid kyrkan i gåfva, till minne af hans glada
budskap.
Hemma upprepade von Post sina ord om fångars- öde.
»Lofva mig», sade han med samma ord som förut, att
aldrig fängsla någon; intet är så svårt som att vara fången!»
Han föreställde vidare sin vän Stern för de sina. »Här sen
I>, sade han, »min vän, honom, som i början var min uppas-
sare. Han halp mig att göra skor; jag göt äfven klockor,
större och mindre, men alltid var han ett kraftigt stöd, när
mitt mod sviktade; och då längtan kom på mig att komma
hem, bemannade han mig. ”Vi skola ej göra fångenskapen
värre”, sade han; ”ty om vi vilja fly, få vi det svårare.” Han
’ har älskat mig, och, vid Gud, I skolen aldrig öfvyergifva
honom.» Stern åter svarade, att han ingen hade att vända
sig till; >men min älskade Posts barn och barnbarn», tillade
han, »skall jag dö hos, och de skola tillsluta mina ögon, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
