Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Bland de växter, som han här vid Tuggensfallet iakttog
och i dagboken antecknade, förekommer äfven Linnea borea-
lis. Det är första gången, som detta namn förekommer i
Linnés skrifter. |
Föremål för hans uppmärksamhet under denna resa
voro naturens alla tre riken. Det är svårt att afgöra, om
han mera ägnat sig åt botanik eller zoologi. Inom botani-
ken sysselsatte han sig förnämligast med fanerogamerna,
men äfven med de lägre växterna. Af famerogamerna till-
drogo sig i synnerhet de små täcka fjällväxterna hans upp-
märksamhet, ty dessa hade han förut icke sett. Så full-
ständigt uppsökte han dem också, att senare 1 Lappland
resande botanister endast högst obetydligt kunnat öka deras
antal. Inom zoologien sysselsatte han sig mest med fåglar
och fiskar, men äfven med däggdjur och ryggradslösa djur,
i synnerhet insekter. Inom mineralogien var han, såsom han
själf medgaf, mindre bevandrad, men ägnade likväl ganska
mycken uppmärksamhet åt de stenar, han anträffade, och
under sitt uppehåll i Kalix lärde han sig af bergmästaren
Svanberg »på två dagar och en natt» proberkonsten.
De beskrifningar, han i sin dagbok lämnat, vittna om
hans oöfverträffade förmåga att skilja det olikartade äfven
där, hvarest skiftningarna äro de finaste, och att uppfatta
det hos ett föremål betecknande i motsats mot det mera
tillfälliga.
Såsom ett prof på Linnés sätt att iakttaga och skildra
skola vi taga ett par stycken ur hans beskrifning öfver »re-
narnas bromskulor».
»Jag märkte, första dagen jag var kommen till fjällen,
på den renen, som bar matsäcken och leddes af tolken, huru
han otaliga gånger under resan stannade tvärt af, blef så
stilla som en stod, med upprest hufvud, uppspända ögon
och öron, utan att han med något dragande, hot eller stryk
ville gå ur stället. Men litet därefter började han gå af sig
själf. Om andra morgonen, sedan jag kom på fjällen och
fått mitt sofställe eller säng utanför en lappkoja, mellan två
renskinn, emedan jag ännu ej blifvit van vid den lukt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
