Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
var i kojan, drefvos renarna fram helt bittida, inemot tusen
stycken, af hundar och pojkar och mjölkades både af gamla
och unga, män och kvinnor. Här fick jag se, huru renarna
plågades af en osynlig fiende. Alla reste upp hufvudet på
en gång, spärrade ut ögon och öron, sparkade med fötterna,
stodo helt ystra och stilla någon liten tid, men begynte därpå
å nyo sin rörelse så hastigt och samtidigt, att ett kompani
soldater aldrig skulle kunna snabbare och färdigare göra
sin exercis: sålunda buro de sig åt öfver hundra gånger.
När jag nu sådant hade åskådat två gånger å rad, frågade
jag lapparne, hvad det var, som kom åt renarna. De sva-
rade, att det var flugorna, som oroade dem. Ändtligen, sedan
jag länge och granneligen spanat därefter, blef jag varse
några flugor, som svingade sig i luften fram och tillbaka;
ty tog jag mig före att taga fatt på dem. När lapparne det
sågo, kommo de mig till hjälp, så att jag på en liten stund
fick 4 å 5 stycken. Strax satte jag mig ned att sönder-
stycka och beskrifva dem, då lapparne ställde sig omkring
mig och storligen undrade på mitt papper, penna, bläck och
skrifsätt.> Därefter följer en beskrifning öfver denna irsekt,
och slutligen säger han: »Stjärten räckte icke utom kroppen;
han hade hvarken tagg eller någon dylik skrämmande hvass-
het; icke heller fanns i munnen någon gadd. Ty föll jag
1 förundran, huru det kom till, att renarna skulle med sådan
fasa rymma undan för sådana, som dem inte såra kunde.
Två dagar därefter, då jag hade skärskådat renarnas ryggar
med deras många bromskulor, blef jag varse, att alla broms-
kulorna voro midt uppå öppna genom ett trindt hål, som
var så stort, att man lätteligen kunde träda en gåspenna
däri, om icke något annat innantill stått emot.»
Genom att nu trycka på dessa bromskulor lyckades det
honom att utklämma några puppor, hvilka han lade i en
ask jämte litet renhår, då han om några dagar fann dem
utvecklade till nyssnämnda insekt. Vidare fortsätter han:
»Sedan märkte jag på renen, hvar dag vi reste, att denna
flugan följde oss hela 3 till 5 timmar i sänder och alltjämt
flög mot renens rygg eller strax efter honom. Hon höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
