Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
stjärten stilla uträckt och förde på dess yttersta ände ett
hvitt ägg, så stort som ett litet senapskorn. Jag hade min
största fägnad att hela dagen igenom se denna flugan såsom
min trägna följeslagarinna ofta tröttna upp förr än jag, sär-
deles om luften var kall. Hon var så varsam och rädd om
sitt ägg, att hon ingalunda tordes släppa det från sig ned
på renen, om han icke stannade och stod stilla. Så envis
var hon att följa efter renen, att hon omsider tröttnade all-
deles bort och föll af matthet ned på snöbergen, då hon
kunde tagas med händerna, såsom om hon varit alldeles
död. Men genast därefter, då hon allenast legat på snön
och flåsat som ett trött bi, flög hon upp till nästa gröna
läck, där hon hvilade sig vid pass halfannan minut, innan
hon åter flög upp och började följa sin kära ren i hamn och
häl efter. Ingen lapp visste, att dessa flugor voro vållande
till renarnas kulor.
»Här kunde man med förundran skåda Skaparens stora
mästerstycke: huru han värnat dessa flugor och gjort dem
ludna, liksom lappen i sin mudd, att de icke måtte frysa
ibjäl på dessa kalla nordländska och snöfulla berg; huru
Gud tillagat en ymmnig föda för deras små ungar hela vin-
tern igenom, den de få af renens varma blod, liksom ett
foster i sin moders kved; huru Gud innästlat dessa usla
kräken i vinterläger på ett så lämpligt sätt, då han satt
dem inom huden och utom musklerna på kroppen, det är
på ett ljumt ställe, där hvarken för stark värme eller köld
finnes; huru Gud utkorat renens rygg därtill och icke dess
sidor eller buk, att han ej skulle kunna lägga sig ned och
sålunda klämma dem sönder; huru Skaparen däremot klädt
renen med så täta hår, att intet kreatur fått dem tätare,
hvaraf kommer, att då håren om sommartiden äro längst och
skola gå af, alla stå upprätta på ryggen och lossna här
och där från huden. När flugan då släpper ägget på ren-
ryggen, faller det, mellan de upprätta håren, ned på hullet.
Där kläckes det småningom ut, såsom en liten gnet, hvilken
sedan sakta gnager sig in, till dess den kommer mellan hull
och skinn, där den omsider skall stanna. Just på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
