- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Senare delen. Historia /
168

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

vänd dessa till er ekipering? Så stor nåd var öfver min
väntan. Jag teg och bockade; men jag var pojke, och ögonen
började tåras. Hans Majestät såg mildt på mig och sade
sitt adjö. En af herrarne gaf mig de depescher, jag skulle
återföra. Jag gick, och den 17 spisade jag middag vid ge-
neral Stedingks bord. Jag hade medfört brigadehefens ut-

nämning till Svärdsordens stora kors.»
äv
cd KR

>Under den -långvariga fred, som följde, var jag ej i till-

fälle att träffa von Döbeln förrän 1807 i Tammerfors. Han ’

var då chef för nyländingarne. Han fick veta, att jag var
i staden, och lät kalla mig till sitt kvarter. Af bindeln
kring pannan hade jag lätt att känna öfversten, men öfversten
kände icke mig; den 15-års pojken, som han sett, hade blif-
vit ett hufvud längre. Då jag nämnde mitt namn, omfam-
nade han mig och började strax tala om Porosalmi. ”När
ni lämnade mig, fick jag första förbindningen och fördes
sedan på en bondkärra till S:t Michel. Mitt sår var smärt-
samt, men ej så mycket som ryssarnes ankomst dit. Jag
hade besök af general Rautenfelt, men besvarade hans ar-
tigheter mindre artigt. Jag var så förbittrad på ryssarne.
Det dröjde länge, innan min panna läktes, och slutligen blef
jag trepanerad, då flere benskärfyor uttogos. Nu är jag frisk;
endast detta märke finnes kvar, som denna bindel betäcker.
Han vek upp den svarta bindeln och visade ett djupt ärr.
Vi träffades sedermera ej förrän under Pyhäjoki-affären un-
der 1808 års krig, j

>Jag hörde omtalas, att han var ansedd som besynnerlig;
man ville tillskrifva Porosalmi-kulan orsaken därtill. Jag
tror det icke. Aldrig föreföll han mig så besynnerlig som
vid Porosalmi, innan han träffades af kulan.»
; | K. A. BRAKEL,

SUN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/2/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free