Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
en mästare 1 att muntligen och skriftligen framställa veten-
skapliga ämnen på ett lättfattligt sätt, och äfven i strängt
vetenskapliga afhandlingar var hans regel att ej låta en sak
blifva svårfattligare, än dess natur föranleder. Klart som
han tänkte, uttryckte han sig äfven; klarhet och lättfattlighet
voro ock, hvad han oeftergifligen fordrade af andra.
Berzelius kom tidigt till hedersplatser, men icke så till
inkomster. Största delen af hans Hf förflöt under ganska
små omständigheter. Men han förstod konsten att vara
fattig och att med små medel uträtta stora saker. Han
brukade ofta säga, att »den kemist, som ej laborerar utan
laboratorium, han laborerar ej heller, om han får ett». Hans
eget laboratorium, från hvilket så många härliga upptäckter
utgått, var af den yttersta anspråkslöshet. Rikliga inkomster
fick han först genom författarearfvodet för de utländska upp-
lagorna af läroboken 1 kemien och genom den summa, som
rikets ständer vid 1840 års riksdag anslogo åt honom såsom
en nationalbelöning.
Hans karakter bestod af de bästa af mänskliga egen-
skaper: heder och tro; allvar i-vilja, kraft i handling; styrka
1 motgången, sans i medgången; vänfasthet, obegränsad tack-
samhet för bevisade välgärningar, bjärtegodhet och fromhet.
Alla dessa dygder hade samma rot som hans stora värde
såsom vetenskapsman, nämligen hans kärlek till sanning;
ty den, som rätt älskar sanningen, han kan ej annat än
äfven älska dygden.
Den sjuklighet, som till slut förde Berzelius i grafven,
synes hafva blifvit grundlagd år 1834, Sveriges första och
förfärliga koleraår. Han förkylde sig, då han såsom medlem
af Adolf Fredriks församlings i Stockholm sundhetsnämnd
bevistade en. begrafning af några koleralik. Han fortfor
ännu 1 tolf år att arbeta i laboratoriet och vid skrifbordet,
och det än trägnare än förut, men hans hälsa var för alltid
undergräfd. I december 1847 nedlades han på sin sotsäng
efter ett häftigt slaganfall; men befrielsen från sina lidanden .
fick han först i döden, den 7 augusti 1848. ;
Jämför man den inverkan, som Berzelius utöfyat på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
