- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Senare delen. Historia /
207

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207

af isen, som böljorna urhålkat; där stödde jag ena armen
på den yttre iskanten och välte mig så upp på isen. . Jag
kan ej beskrifva, hvilka känslor genomströmmade mig, då
. jag nu fann mig återgifven åt lifvet. Det var ett Guds verk;
det var ock blott inför Honom jag kunde utgjuta mig.

Likväl var jag ännu stadd 1 de ovissa gränstrakterna
mellan lifvet och döden. Jag skyndade mig tillbaka till
landet, och innan jag hann fram, for jag ännu en gång ned
i en vak. Denna var dock icke så stor, och vattnet där
var’ icke djupare, än att jag nådde bottnen: likväl räckte
det upp under hakan. Där var ock en stor sten; den klätt-
rade jag upp på och sparkade mig från honom åter upp på
isen. Då var jag redan så stel och tung, att jag knappast
förmådde stiga upp på benen; Så kom jag väl till lands,
men min belägenhet var ännu högst brydsam. Kölden var
bister, kläderna styfnade till is; jag visste icke, hvart jag
skulle vände mig. Jag misströstade om att komma till Kalön,
emedan jag fruktade, att hela sjön var öppen. Tillbaka till
Kasker var en mil, och det var många farliga ställen, som
jag väl med dagsljuset hade undvikit, men nu 1 mörkret
skulle vara blottställd för. Öster ut till Bergnäs åter var
också en mil, men äfven där farliga sund och kanske åter
öppna sjön. Det var dessutom stor fara att frysa ihjäl,
därest jag ej snart komme till folk.

Jag beslöt således att göra ännu ett försök att komma ’
till Kalön. Men jag sprang först långt öster ut för att kunna
komma förbi vaken, då jag för öfrigt var oviss, om det var
blott en vak eller om icke till äfventyrs hela sjön var öppen.
Jag vågade ej mera stiga på någon klar fläck, utan höll mig

. blott efter de dunkla, ehuru jag måste göra många krokar :’
- till höger och vänster. Slutligen fick jag se eld, som lyste
från fönstret 1 Kalö nybygge. Det var för mig en icke
mindre glad syn, än när seglaren i ett farligt farvatten får
se fyren. Jag sträfvade dit ut och kom lyckligt fram. Gläd-
jen visade sig som vanligt på det goda folkets ansikten,
när de sågo mig stiga inom dörren, men förbyttes snart i
ett uttryck af fasa, när de kastade ögonen på mina isiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/2/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free