Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryseruns socken - Hornska familjen på Fogelvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sitt af naturen häftiga lynne lyckades han allt mera
behärska.
Försiktig i allt, gick han långt häruti, när det gällde
landets väl.
Som svaghet hos Horn ansågs en viss personlig
ärelystnad och mottaglighet för uppäggelse till stolthet.
Hans långa uppehåll på Ekebyholm misstycktes af
många. Säkert är att hans lugna ro därute var
hälsosam för det ihärdiga arbetet bland människohvimlet kring
honom i Stockholm. “Bland alla bundsförvandter“, sade
han, “äro inga bättre än egna armar“; och en annan
gång: “Sverige bör ej nedlåta sig att vara legoknekt åt
ett annat rike“.
Trots alla motstämningar uttalade ständerna vid flera
tillfällen de varmaste känslor af vördnad och
tacksamhet uför den omistlige“ grefve Horn.
I främmande land stod hans rykte, om möjligt, ännu
högre. Hans klokhet, oegennytta och fosterlandskärlek
omtalas i många utländska bref till olika hof.
Hvad man än tänker om Horns styrelsesätt, så måste
man dock räkna honom till godo det oafbrutna fredslugn,
som i aderton år lät Sverige blomstra och repa krafter
efter krigen. “Hans konst var att hålla jämnvikt mellan
alla intressen“, säger en författare.
Men tiden nalkades, då denna jämnvikt ej längre
kunde hållas.
Under Gustaf Vasas tid se vi två stora godsägare i
Tjust förena sig till rikets och hemortens värn. Göran
Eriksson Gyllenstjerna till Fogelvik och Nils Axelsson
Bjelke till Nygård mötte och motade tillsammans Däckens
vilda skaror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
