Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryseruns socken - Hornska familjen på Fogelvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prosten Atterboms svar kom genast: “det kan jag kanske
inte riktigt beskriiva, men ett vet jag, Horn skall han ha“.
Greive Horn var mot slutet af sin lefnad svårmodig
och dyster och brukade då vandra omkring på holmarna
vid Fogelvik.
Där mötte han sjöjungfrun, som för honom sjöng sin
sång om evig kärlek och trohet.
Om denna Fogelviks säregna sjöjungfru har sedan
hundratals år följande sägen gått:
“Det var en gång för länge, länge sedan som en
jungfru vid Fogelvik älskade en sjöfarande, hvars skepp
förliste i en svår storm strax utanför Fogelvik, så nära
att skeppsbrottet syntes från stranden.
Då jungfrun såg sin älskade så förgås, blef hon
vansinnig af sorg och gick sökande honom omkring på
hafs-stranden, sjungande: “Jag svurit dig tro, och jagblifver
tills vågen mig vaggat till ro“, hvarpå hon en dag
kastade sig i hafvets famn och omkom.
Mången tyckte sig i vågbruset höra jungfruns sång,
men kanske förnams den af ingen tydligare än af
Fogelviks ensamme och sorgsne herre, som sörjde öfver
att behöfva lämna sitt sköna älskade hem och så i kärlek
och sorg fick ett personligt möte med Fogelviks
sjöjungfru.
Då Horn kände sitt slut nalkas, lät han bära ned sig
i en båt, som roddes ut på viken. Därifrån tog han
ett rörande farväl af sitt älskade hem, som nu i
midsommarsolens aftonglans strålade i högsta skönhet. “Mitt
sköna Fogelvik“, utbrast han, “ack! att jag nu måste för
alltid lämna dig och krypa ned under det mörka
kyrk-golfvet!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
