Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryseruns socken - Henrik Jacob Sivers 1709—1758
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vasta Tibi mens est fonti assimilanda perenni.
Cor pute, de quo nil nisi dulce scatet!
Grandia scribentem non gloria parva sequetur.
Aeternum vivis Nomine, Care Sivers“.
(Skrifter i ymnig skörd, o Sivers, åt världen, Du skänkte!
Ryktet, tyngdt af Ditt lof, föres vida omkring.
Fortsätt alltjämt Ditt värf! Än flera mödor Dig vänta.
Snart skall då deras tal fylla sitt rundliga mått.
Vidsynt Din ande är, en flödande källa han liknar,
Rena hjärta, Du ger endast hvad ljufligt är!
Storslaget skrifver Du, ej ringa Din ära skall blifva.
Evigt lefver det namn, som Du, o Sivers, bar.)[1]
Henr. Jac. von Sivers’ porträtt, graveradt af Fritsch
i Leipzig, är utgifvet in 4:o och 8:o, i senare formatet
förenadt med hans “Westerviks Stads Historia och
Be-skrifning“.
“De stora samlingar af skilda slag, som vid Sivers’
död funnos i hans hem, lastades på en skuta och fördes
till Stockholm, men blefvo skadade och lämnade utan
vård samt däraf fördärfvade och slutligen skingrade och
förkomne“, skrifver Havton
Men det ljus, som omstrålar Sivers’ person och
gärningar, och som ännu i dag sprider sin strålglans öfver
vår stad och ort, kan icke dö. Det värmer alltjämt
hjärtat och lyser upp förståndet hos barn af den stad och
trakt, som stå i så stor tacksamhetsskuld till den
främling, hvilken genom sin kärleks gåfvor blef vår egen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
