Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Key. En herrgårdsflicka från Tjust som vunnit världsrykte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som den äldsta av sex syskon — sina föräldrars och
morföräldrars älskling — växte Ellen Key upp på
Sundsholm.
Hennes första skönhetsintryck voro Tjustnaturen och
Kalmarsundets stränder. På Björnö åkte hon med sin
morfar efter hans svarta fyrspann in till Kalmarstaden
och såg dess vallar, torn, slott, domkyrka och alla
historiska minnen. Där red hon som fyraårig i
oförskräckt mod en liten ölänning, som ibland kastade av
henne. Där lärde hon sig samtidigt för sin mormor att
läsa på stora tabeller och där roade och intog hon alla
genom sin fyndighet, kvickhet och hurtighet.
Hennes omsorg och kärlek för syskonen, för vilka
hon var en öm “lillmamma“, var rörande. Framför
brasan i barnkammaren berättade hon för dem sagor,
dels sådana som hon slukade i böcker från faderns
bibliotek, dels sådana hennes egen fantasi skapade. Hon
uppförde med dem scener ur svenska och bibliska
historien. Plennes mor litade mera på Ellen än på
barnens vårdarinna. “Med Ellen äro barnen alltid snälla“,
sade hon.
Oförskräckt stod Ellen alltid på de smås och
förtrycktas sida. Aldrig tålde hon svek eller “fuffens“,
vare sig i allvar eller lek, men vann sina syskons
hängivenhet och förtroende i så hög grad, att de alltid
gingo till henne med sina bekymmer och alltid bådo
Ellen dela, då någon godbit blev dem beskärd. Ellen
gav dem då alltid lika och sig själv — minst.
Även sina andliga skatter delade Ellen med syskonen
och inte bara med dem, utan med arbetarnas barn, då
dessa visade håg och fallenhet att tillägna sig kunska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
